Vadå "du ska iväg till jobbet och har bråttom"?

Vi har haft problem med internetuppkopplingen hemma en ganska lång tid - framåt kvällarna får den plötsligt för sig att stänga ner sig några minuter och sedan vakna till kanske 20 minuter för att sedan dö igen. Vi har bytt modem och split till telefonjacket utan resultat, och fick till sist gripa till sista utvägen - att ringa Tele 2 supporten. Ni vet, såna där människor som efter fem minuters samtal har fått en att känna sig som en totalt intelligensbefriad slempropp som inte borde få handha datorer överhuvudtaget. Troligen inte ens använda mikrovågsugn eller väckarklocka heller.

Men. Den här gången fick jag prata med någon som lyssnade på vad jag sa och inte bara överlägset frågade om "vi hade kollat så att sladden satt i ordentligt" och "har ni startat om modemet?". Efter en lång felsökning befanns det att felet verkade ligga i själva telefonledningen till vårt hus. Hon felanmälde alltså den, och lovade att det skulle avhjälpas inom "5 arbetsdagar".

Bra, bra, tänkte jag och trodde att detta skulle avhjälpas någon annanstans, typ något fjärrstyrt telefonledningscentrum. Vad vet jag? De kan ju koppla in bredband hos oss utan att komma hit?

Så i morse, precis när jag skulle köra hemifrån till jobbet (och var sent ute). Då ringde det på dörren. Utanför stod tre män i oranga vi-håller-på-med-tele-kablar-kläder. "Ni hade anmält fel på er telefon?"

Jo. Ja. På omvägar hade jag ju det, fast det var nätuppkopplingen jag hade felanmält.

OK. Nu var alltså hjälpen här. I mycket fysisk form. De var ännu fler män, och de färdades i tre vita skåpbilar som stod parkerade ute på bygatan. Tillsammans med en liten lastbil. Som hade en liten grävskopa på flaket. "Vi kanske får gräva lite i er trädgård...".

Först ville de dock börja med några mätningar vid telefonjacket inomhus. "Det tar bara några minuter."

Hallå! Jag skulle ha bokprat med en klass och var redan sen. "Jag måste vara på jobbet om cirka 8 minuter" väste jag, "kan ni skynda er?" Orangeklädde mannen tittade på mig som om jag vore helt dum. Så besvärligt av mig att vilja köra iväg till jobbet. Han mätte på. Det tog kanske 7 minuter. Jag körde (alldeles för fort) till jobbet och kom dit några minuter efter min skolklass. Det löste sig.

Men vad är det med dessa hantverkar- och telefonkabelsmänniskor??? Om de nu tänker sig att fulla styrkan med bilar, overaller, grävskopor, comradio, verktyg och alltihop ska komma hem till någon, under dagtid, och för sitt arbete är beroende av att komma in i den personens hus. Kan de då inte ringa någon dag i förväg och förvarna? Avtala tid? Va??? Hade det inte varit något lättare för både dem och den som ska besökas? Vad är det som gör att man ska framstå som besvärlig när man envisas med att vara iväg på sitt arbete dagarna i ända? Och inte bara kan vara på plats när dessa hantverkare/kabelläggarmänniskor dyker upp? För ringer de i förväg och bestämmer tid handlar det alltid om att kommer "under dagen", dvs någon gång mellan 06.30 - 16.

Nu går jag och är lätt orolig för hur mycket det skulle grävas där hemma. Och var.