... kom den här knatten till jorden och vände uppochned på våra liv. Vi blev föräldrar, och sedan var världen inte längre sig lik. Så mycket mer fantastiskt, underbart, oroligt, roligt och annorlunda livet är när man får ett barn i det!
Men det där var igår. Eller...vänta. Sexton år sedan. Sexton??!! Hur kunde det gå så fort? Hur?! Nyss lärde han sig att gå. Nu älskar han att gå långa promenader - varje dag spankulerar han iväg på sina ensamma vandringar där bara han, hörlurarna och naturen finns. Nyss lärde han sig att prata. Nu håller han långa föreläsningar för oss om sitt älsklingsämne fysik. Helst astrofysik.
Fast vissa saker ändras aldrig: redan när han var pytteliten ställde han miljontals frågor. Han frågar fortfarande. Om allt! Fast nuförtiden är det sällan vi föräldrar kan ge honom svaren - dem söker han själv upp på nätet, och sedan försöker han förklara dem för oss vanliga dödliga i termer vi förstår. Han vill veta varför. Det duger inte med att veta att det finns svarta hål - han vill veta varför de finns. Varför spegelglas reflekterar ljus. Varför kolväten ser ut som de gör. Läroboken i fysik räcker inte riktigt till. Hans mamma räcker definitivt inte till. (det har han lärt sig för länge sen: "meh! mamma, hur kan du leva som du gör? du vill aldrig veta någonting - bara du har en bok är du nöjd liksom?)
Men till hösten ska han börja tekniskt program på Polhemskolan i Lund (när blev han så stor att han slutar grundskolan nu? när? när??!). Då får han förhoppningsvis svaren på många av sina varför.
Denne sextonåring har så otroligt många fina sidor. Hans humor! Hur bra han är med barn! Han är den snällaste killen som finns! Hans engelska! (hur KAN han vara så duktig på att prata engelska??)
Tänk att vi fick bli föräldrar till just honom! Det är ett underverk. Varje dag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar