Idag för ganska exakt fjorton år sedan stod min pappa och höll om min mamma mitt på Pildammsvägen i Malmö. Bilarna fick köra runt om oss. Mamma hade blivit tillsagd av personalen på KK att gå en runda i Pildammsparken, men vi kom aldrig dit. Jag tyckte att när jag väl bestämt mig för att komma ut i världen så ville jag göra det pang bums på en gång. Så efter att ha stått där på Pildammsvägen och skrikit en stund så gick mamma, stödd av pappa, tillbaka in till KK, lade sig i en säng och födde mig. Det tog ungefär en halvtimme.
Här är jag ungefär två månader och har precis kommit på att det går att vara glad ibland också. Annars var jag rätt ledsen de första månaderna i mitt liv. Särskilt på kvällarna. Det gjorde ont i magen, eftersom jag var allergisk mot mjölk. Men det hade ingen fattat än, så jag fortsatte ha ont, och skrika. Men sen när de kom på det? Då blev allt bättre, och jag blev en tjej som är glad nästan jämt. Om jag inte blir arg eller ledsen, förstås. Då skriker jag och gråter en stund. Tokgråter. Sen när jag har gråtit av mig blir jag snabbt glad igen.
Det finns mycket jag tycker om här i världen. Musik. Särskilt musikaler. Jag älskar Kristina från Duvemåla över allt annat, och kan alla sångtexter i den utantill. Jag brukar sjunga den här hemma jämt. I alla situationer. Om och om igen. Då ser ibland resten av min familj lite trötta ut. Ibland håller de för öronen också. Men musik är till för att sjungas, eller hur? Man blir glad av musik. Jag tycker också om att spela fiol. När jag var mindre dansade jag. Så fort det var musik på tv, typ melodifestival eller så, då sprang jag upp på mitt rum och bytte till mina balettkläder. Sedan dansade jag.
Skolan är helt OK. Mest OK är den eftersom min bästis Magda går där. Och mina andra kompisar. Dem fortsätter jag prata med när jag är hemma. Vi behöver inte ens vara i samma hus, eller samma by, eller samma land. Det är jag, min dator och min säng - och så hela världen i mitt knä. Där skypar jag med mina kompisar, följer youtubers, läser fanfiction, spelar Minecraft och ser på Grey's Anatomy. Livet kräver en dator. Med wifi.
Jag heter Lisa. Idag fyller jag fjorton år.
Finaste Lisa! �� Nu tror jag bestämt att vi inte bara har väldigt lika glasögon, utan även liknande frisyrer (vilket vi inte haft innan...)!
SvaraRaderaKram syster/moster
Åh, vad tiden går fort, 14 år redan! Goa, fina Lisa har blivit "stor" och ja, frisyr och glasögon är likadana som mosterns. (M)
SvaraRaderaJomen - de har likadana röster också, mostern och hon :)
SvaraRaderaJa faktiskt, det tänkte jag på idag när jag pratade med Lisa i telefon... (M)
SvaraRadera