Sju ögonblick från Göteborgsvarvet

I lördags sprang jag Göteborgsvarvet. Precis som förra gången var det folkfest extra allt, dessutom med sol. Faktiskt kan det nog inte bli bättre! Det kändes bra att springa, allt var toppen! Vi ska redan anmäla oss till Göteborgsvarvet nästa år.

Det här med att samla så där vansinnigt många människor på en plats för med sig saker. Det finns så mycket att titta på! Egentligen kunde man struntat i springandet och bara gått runt med en kamera och fotat saker. Människor som är glada, människor som är trötta, människor som letar efter varandra, kraften i att se alla människor springa i väg i en av starterna, de små barnen som står längs med banan med utsträckt arm (de som springer ska göra high-five med barnet, och det är det så många som gör också. En liten kille var så trött i sin arm att han fick stödja den med andra armen, men att sluta hajfajva? nänä...). Här är sju bilder, sju av en hel oändlighet motiv som kryllar på Göteborgsvarvet:

Här har precis en av de mer än 25 startgrupperna släppts iväg. Folkmassorna som skymtas bakom startskylten långt bak är väntande startgrupper. Ser ni kraften? Benen fulla av spring? Blickarna? De har 21 km framför sig.

Det här är damernas väskinlämning. Det är en hel fotbollsplan. Man lämnar in sin väska märkt med sitt startnummer, och så läggs de i nummerordning i räta led. Det här området är ungefär så långt bort från målgången man kan komma (herrarnas väskinlämning är ungefär lika långt bort, fast åt andra hållet), och det tar en lååååång stund att nå hit med trötta ben när man har sprungit färdigt loppet. Därför har ganska många människor kommit på en helt egen lösning på detta. Får jag presentera:

Väsk- och påsträdsallén!

Det är en allé med träd som går igenom parken utanför idrottsplatsen där målgången är. Vartenda träd i allén är fullhängt med smarta människors persedlar. Tröjor, påsar, väskor... Jo, men så slipper de ju den där vandringen bort till väskinlämningen.

Förra året skrev jag om toalettantalet som krävs för att lösa sextiotusen människors toalettbehov. Jag kan inte låta bli att fördjupa mig i det här en gång till. Här är en bild på toalettköerna:

I vanlig ordning har kissnödiga herrar det något lättare. Här är pissoartorget:

När jag drog mig bort mot väskinlämningen, skulle ta en banan och börja göra mig i ordning för att gå in i min startfålla? Då var det dags för förste löparen att gå i mål.
Det var Richard Mengich, som sprang de 21 km på 1.00.44. Sa jag sprang? Flög menade jag nog. Jag klarar inte ens av att springa en mil på under en timme just nu. Och så två mil? Nåväl. Här är en av storbildsskärmarna som finns på området, och på den kunde jag se på när Mengich trotsade all tyngdlag och susade in på idrottsplatsen, dit jag själv såg fram emot att anlända ett antal timmar senare samma eftermiddag.

Och, yes! Här är sista bilden, alltså tagen efter mina egna 21 km, min egen målgång (det körde minsann ingen motorcykel med kamera framför mig?) och med benen väldigt mycket tröttare än förut. För mig tog det 2.10.49, sex minuter snabbare än mitt förra Göteborgsvarv. Fortfarande är dock målet att gå under två timmar, så som sagt: vi anmäler oss redan till nästa års varv.