Det som bekymrar mig lite nu är den sista punkten. Zoomar in på den:
Jahaja. Vad gör en duktig förälder nu? Gör upp lite snabba erövringsplaner? Låter lille ponken få en yttepytteliten bit av Polen när han nu så gärna vill? Det kan väl inte skada någon...? Eller sätter oss i ett längre och utredande familjeråd, prata om krig och fred och modern historia och kärleken till människorna?
Till födelsedagen nu i våras var sista punkten på hans önskelista "thorium". Jag undrar i mitt stilla sinne vad grabben egentligen håller på med där inne på sitt rum dit dörren alltid är stängd?
Meh åh, jag menade inte två kvadrater... Det var en katt som skrattade då den grät!
SvaraRadera:D
SvaraRaderaMan kan förstås tolka in mycket i två kvadrater med varsitt frågetecken i... men nu ser jag tydligt en katt som skrattar.
Ska kolla in din kommentar på telefonen - där brukar emojisarna funka.
Jag har nu återberättat den här önskelistan för min mamma och min kollega. Jag tror att vi kommer att fnissa en bra bit in i december åt den. Underbart!
SvaraRadera/Anna
(Som nu både har gråtit och skrattat åt dina inlägg på samma dag, måste väl vara ett bra betyg till en bloggare?)
Så nöjd jag känner mig nu, kommer att vara nöjd och glad hela kvällen tror jag. Att folk läser det jag skriver! Att folk skrattar åt det, eller får tårar i ögonen av det! Det är bästa betyget - jättekul!
SvaraRadera(och med "folk" menar jag förstås Anna, Annas mamma och Annas kollega. Det är en hel folkskara, faktiskt)