Rapport från Sverigesafari 3

 

Vi är i Bredåker. Det ligger någon mil väster om Boden, precis vid Lule älv, och det är mycket vackert här. Vi bor i hus, med diskmaskin, tvättmaskin och till och med en sån där japanskinfluerad toalett med inbyggd dusch och varmluftsblås så att man kan sköta den intima hygienen på ett effektivt sätt. Det känns inte riktigt så mycket som en safari längre, kan jag säga. Fast internettäckningen är uslare än uslast. Har vi tur syns det en plipp på täckningsmätaren på telefonen. Så ja, lite safari då.

Vi har varit här sedan i fredags kväll. Egentligen hade vi hyrt huset från lördagen, men på fredagen ringde han som hyr ut och frågade hur långt vi kommit. Skellefteå svarade vi. Varpå han tyckte att vi väl lika gärna kunde komma till Bredåker redan på fredagen, nu när vi ändå var "så nära". Så det gjorde vi. Fast vi hann köra till Gammelstads kyrkby först, för den ville jag gärna se. Det var fint där.

Bredåker ligger alltså nära Boden. Och i skogarna och bergen kring Boden försiggår O-ringen. Det är därför vi är här. Första etappen av O-ringen var i söndags. Det var väldigt brant, väldigt många stenar, väldigt många blåbär (förutom vi själva då) och väldigt svårt. Men för en gångs skulle kunde jag hålla rätt i kartan och kompassen och hitta alla kontrollerna utan bommar. Ingen enda gång gick jag fel. Förvisso tog jag ganska lång tid på mig eftersom jag tyckte att jag inte kunde springa i 45 graders lutning fullt med stenar (de som vann klassen sprang på halva min tid. De kan springa i 45 graders lutning. Naturlagarna gäller inte för sådana människor. De trampar aldrig fel på stenarna heller.) men jag var oerhört nöjd och lycklig. Därför trodde jag att jag kunde göra samma sak i måndags när det var dags för etapp 2 - bara gå ut i skogen och automatiskt hitta rätt. Det kunde jag inte. Det var lika svårt men nu gick jag fel ungefär överallt där man kunde gå fel, letade efter kontroller bakom fel branter och i fel gropar och gick ungefär dubbelt så långa vägar som jag borde ha gjort för att komma till kontrollerna. Kom följaktligen nästan sist i min klass och blev nerdragen till jorden med en duns.

Det är väl som det brukar vara med orientering. En gång av tio lyckas man, de andra nio gångerna tänker man att "nästa gång, då...". Än så länge är vi ändå nöjda. Ingen skadad, inget barn som har sprungit vilse i skogarna.

Och det är midnattsol här. Det är svårt att förstå att klockan är 23.30 och man egentligen borde gå och lägga sig när man inte behöver tända några lampor inomhus. Det är ljust ute! Hela tiden! Man vaknar och tänker att det nog är dags att gå upp snart, eftersom solen lyser från en klartblå himmel. Och så berättar telefonen att det är halv fyra på morgonen!

Detta är 22.30 lördagkväll. Vi är ute på en kvällspromenad.

Och solen är uppe! Visst, det är inte jättelistigt att fota rätt in mot solen, men ändå...här är den: midnattsolen!

Och det finns nästan inga mygg i Bredåker. Märkligt. De där myggen skulle ju vara jättejobbiga. Men faktum är att vi varje kväll sitter ute och äter middag på verandan, och sitter kvar länge efter maten. Inga mygg, helt ljust och väldigt rofyllt.

Idag, tisdag, är det ingen orientering. Etapp 3-5 går på onsdag-fredag. Så jag och Erik tänker ta en cykeltur längs med älven snart. Håkan och Lisa fördriver denna soliga dag med att åka in till
Försvarsmuseumet i Boden och titta på den ena stridsvagnen läskigare än den andra. Vi har alla olika intressen.