Rapport från Sverigesafari 2

Att springa en runda (eller, nja, det blev faktiskt 13 km, för det var en himla skön sommarkväll) i skogarna runt Mohed där O-ringen gick både 2011 och 2006, ja det var fint. Det är liksom helt andra skogar där än hemma i Skåne. Jag vågade inte springa rätt in i skogen, för jag hade ingen karta med mig och jag vet hur svårt det är att hitta där. Men jag sprang på skogsvägarna och tittade inåt skogen. Och längtade. Blåbär såg jag. Och stenar. I Hälsingland finns oerhört mycket blåbär och många stenar. Och hällar. Och berg.



Ännu en sten. Det här ärn en LITEN sten för att vara i Hälsingland.

Längtade efter orientering i djupa skogar gjorde jag, ja. Och det fick jag någon dag senare. Så jag teg, skulle jag vilja säga. Nämligen var vi med i en tvådagarsorientering i skogarna söder om Örnsköldsvik - HighCoast TwoDays. Och skogarna där liknar inte våra skogar hemma i Skåne det allra minsta. Man kan gå vilse. Man får klättra upp och ner på bergväggar och branter och nästan slå ihjäl sig på kuppen. Man vadar fram i blåbärsris. Man håller bekymrat i kartan och undrar var i fridens namn man är, för det finns liksom inget tydligt i naturen att läsa in sig på. Inte för en sån som mig som inte är särskilt duktig på orientering i alla fall. Det är tusen hällmarker och branter och stenar och allt ser precis likadant ut. Men vad vackert det är!! Första dagen kom jag nästan sist. Andra dagen kom jag inte ens med i resultatlistan (jag bröt efter 1,5 timme i skogen när jag helt hade tappat bort mig och fick använda mig av gå-norrut-tills-du-hittar-hem-metoden). Men fast det var så svårt var det nog den vackraste natur jag sprungit i. Vilka utsikter! Otroligt! Och så när man klättrar ett par hundra meters höjdskillnad upp till startplatsen - så ligger den vid en högt belägen tjärn. Vykortsvackert! Vad gör det då att man inte kan orientera?



Detta är när jag är på väg in på upploppet. Tro mig - bilden är INTE representativ för hur skogen och orienteringsbanan såg ut i övrigt!!

Men - livet har inte bara bestått av naturupplevelser de senaste dagarna. Det har även bestått av bokläsande, mycket ostbågeätande (tur jag springer bland bergen också då), ösregn, turistande och...jo: ännu fler vackra vyer. Vi har varit i Sundsvall. Fast vi fick lite fel intryck av Sundsvall, tror jag. Vi fastnade i oändliga bilköer där eftersom ungefär hela stan håller på att byggas om för E4an ska sväva över vattnet i stället för att gå igenom stan. Och när vi väl tragglat igenom bilköerna var vi inte sugna på att bese stan. Vi har varit i Härnösand. Fast vi fick ännu mer fel intryck av den stackars stan och stannade inte där heller. Meningen var att vi skulle ställa husbilen nere vid hamnen och båtarna och sova där över natten - men hela stället kändes dystert. Affärerna var tråkiga. Och dessutom brakade världens tokregn igång så vi var dyngblöta när vi kom tillbaka till husbilen. Och allt kändes som Härnösands fel, så vi körde därifrån. Stannade i stället vid Högakustenbron och sov där i stället. Då sprack himlen upp och bjöd på enorm utsikt så det kändes som ett bra val.



Stilstudie på pissregn i Härnösand



Högakusten-bron

Just nu kamperar vi utanför Umeå. Vi stannar här tills på fredag. Det innebär bad i Nydalasjön (och Umelagunen) och mycket, MYCKET, läsning och ostbågar.



Det är inte alltid de återfinns framför skärmar av olika slag. (bara 97% av sin vakna tid) Ibland kan man faktiskt få se dem leka.