Bökebergsskogen

Ofta när jag springer så gör jag det i Bökebergsskogen. Här finns inga markerade motionsspår eller omklädning eller så, för det är Skabersjö gods som äger skogen (tror jag). Däremot är hela skogen full med fina grusvägar kors och tvärs och stigar som genar genom skogen mellan grusvägarna eller stigar som ibland tar slut mitt i ingenstans. Det är en ganska stor skog, mycket större än Bokskogen, och här finns Fjällfotasjön som man kan åka skridskor på om vintern vill vara så kall. Och Eksholmssjön som man kan fota och ha som skrivbordsunderlägg på datorn på jobbet (ja, man kan säkert göra annat med Eksholmssjön men det var ett exempel Helge).

Och det är min skog.

Eller, ja, det är den ju inte. Alla de som bor i Holmeja och i byarna runtomkring tycker nog att det är deras skog också. För att inte tala om Skabersjö gods (jo, jag är nog rätt säker ändå på att det är de). Men det känns som att det är min skog för oftast är jag helt ensam när jag springer där. Eller går med Murre där. Jag kan springa en runda på 7-8 km och bara stöta på hjortar och en eller annan ekorre. (Kronhjortar eller dovhjortar är det. Vet aldrig vilket som är vilket. Den ena sorten är mer ovanlig, och det är alltså inte de utan de andra. Men om det är kron/dov minns jag aldrig. Studsar bra gör de i alla fall.)

Annat är det med Bokskogen. Är det fint väder där så är det ju trängsel i skogen. Och jag vill inte kryssa mellan promenerande människor när jag springer. Eller behöva leta efter parkeringsplats för att få komma ut i skogen. Även om Bokskogen är fin så känns den mer som ännu en av Malmös parker ibland.

I Bökebergsskogen får man alltså hitta på sina egna rundor. Idag har jag sprungit drygt 6 km och började med att springa över en äng full med maskrosor. Därefter genom en bokskogshöjd där det finns gamla stenmurar kvar - undrar om det låg någon stor gård här för länge sen? Och så förbi en gård med en skällande schäfer. Förmodligen är en joggande bibliotekarie det roligaste han sett på hela dagen. (förutom de där kron-dov-hjortarna då) Ja, och så granskog med mossa, grusväg genom lärkträd, mer granskog, lite hygge (trist) och så upp på den lilla åsen som går igenom Bökebergsskogen. Granskog, bokskog, hjortar, hästgård, smal väg med tät skog (som att springa genom en tunnel), labradorstället, häststugeuthyrningen och så framme vid Eksholmssjön igen.

Det är fint. Hur kan någon välja att springa på löpband inne på något gym????