En majkvällshälsning

Jag fick ett mail från några som brukar älska att gå ut i vårkvällen. Lyssna på fåglarna, se ut över åkrarna, se det lysande gröna, de blommande syrenerna, se på allt det som är maj och underbart. Det kan de inte nu, eftersom de sitter fast någon annanstans långt borta från syrener och på andra sidan covid 19. Eller mitt i. Eller vad man ska säga.

Vi vet alla: det är som det är. Vi kan inte göra något åt den här blygrå, blöta filten som ligger över oss och kväver oss. Vi står ut. Dag för dag står vi ut. Men vi som har syrener i trädgården och koltrastar på hustaket tror jag har lite lättare att stå ut.

Därför fyllde jag svarsmailet till vårkvällsälskarna med bilder. Jag gick ut och försökte fånga majkvällen i min kamera. Kanske hjälper det den med stor hemlängtan, den som kan varenda meter av vägarna här, varenda dikeskant, buske, sten och utsikt.

Och här är bilderna och vårkvällen, mitt Vismarlöv: