tisdag 26 november 2019

En beige fråga

Jag och dottern (som sedan några timmar tillbaka innehar körkort!)(hurra!) har just haft en längre diskussion med lätt höjda röster. Diskussionen handlade inte om huruvida min bil numera mer ska kunna anses som "familjens" bil, särskilt yngre delen av familjen och alltid stå till förfogande för denna yngre del av familjen. (nä, för just det ämnet avhandlades snabbt: "du får väl köpa dig en egen bil, det här är min" sade den hårda och ogina modern)

Nej, den här diskussionen handlade om färgen beige. 

För det första: uttalet. Dottern tycker "bäsch". Modern tycker detta är det dummaste hon hört sedan hon var barn och uthärdade att människor boende i Växjö-trakten också envisades med detta fjolliga uttal. Modern tycker "beesch".

För det andra: vilken färg som är beige.
Modern tycker att en långärmad bomullströja hon äger, och som hon lovat att dottern ska kunna låna och använda under sitt lucialinne under kommande luciauppträdanden i det kalla utomhus, är beige. "Nej! Den är ju grå!!" ansåg dottern höggljutt när nu denna tröja plockades fram, och tyckte därför att modern inlett dottern i falsk säkerhet om vårt gemensamma innehav av beiga tröjor som kunde bäras under lucialinnen. ("vad ska jag NU ha på mig? hinner ju inte skaffa en beige tröja innan dess, och den får inte vara vit heller")(modern, envist: "den är fanimej inte grå den är beige unge, är du färgblind?)
Dottern tycker att de tjocka strumpbyxor hon själv inhandlat att bära under nämnda lucialinne i det kalla utomhus är beige. Hon lyfter fram dessa för jämförelse. Modern: "nä, de där är inte beige, de är ju ljusbruna!".

Diskussionen böljar vidare. "Mamma! Har du verkligen ingen koll på vad beige är? Kolla på lejon, lejon är beige.
Modern: "Men nu får du väl ändå ge dig. Lejon är inte beige. Lejon är orange. Alla vet det. Orange, med brun man och svanstipp. Syns på vilken bild i vilken barnbok som helst. Kolla Simba. Och Scar. Och Mofasa. Orange. Möjligen är lejonhonor lite mer beige i sitt utförande, stackars kvinns."
Dottern: "Men herregud, mamma, på riktigt. På riktigt är lejon beige."

Nu känner jag mig kränkt. Min långärmade tröja är beige. Jag köpte den som beige. Och alla lejon är orange, eller ännu hellre, brandgula. Med brun man och svans. Så har jag alltid ritat dem, i alla fall.

4 kommentarer:

  1. "Bäsch" på hallandskusten... Men den verkliga frågan är om beige ens är en färg 😉

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det har jag ju trott till nu, men tydligen verkar det vara ett luddigt samlingsbegrepp för en hel jämra palett?

      Radera
  2. Jag uttalar också beesch och avskyr när jag hör ä i ordet (ungefär lika avskyvärt som när folk säger sveitsch istället för Schweiz). I övrigt tänker jag att ni kanske helt enkelt har olika färgseende. Man kan läsa på medicinskoptik.se att "Färguppfattningen är individuell och olika personer kan uppfatta “samma färg” på olika sätt". :-) /Liselotte

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är intressant med färger, och att vi uppfattar dem på olika sätt för hur kan man beskriva för någon annan hur man ser exempelvis "blått"?

      Radera