Ständigt i huvudet just nu: det här pendlandet mellan "tänk om..." och "äh, det löser sig...". Coronan, så klart. Ältandet. Tänk om jag får det, och jag får det illa? Blir jättesjuk i hög feber, och länge, och ont, men ändå så där så att jag ska stanna hemma och ha andningsångest dagar och nätter? Som man har hört att folk har och har haft, "folk" som i dem jag läst om i tidningarna eller "folk" som i någon som känner någon på jobbet eller som jag "känner" på facebook.
Eller ännu värre: att jag är en av de där som inte klarar sig med att stanna hemma, utan får bli inlagd och kämpa med andningen inne på något sjukhus?
Och helt dumt egentligen, men det här får man väl ta som förälder: Tänk om mina barn blir sjuka? Allvarligt sjuka? Tänk om Erik ligger där i sitt ensamma rum i Lund och får andningsångest? "Dumt" som i att den åldersgruppen verkar ha drabbats minst av det här. Men ändå...?
Omväxlande med: "äh, det löser sig". Jag blir nog inte sjuk. Och om jag blir sjuk så blir det nog lättare. Jag är ju nästan aldrig sjuk annars? Och inte kan väl jag...? Och kanske lika bra att jag får den där lättare slängen av coronan så jag slipper oroa mig sen?
Och samtidigt med "äh, det löser sig"-känslan: nu får det fan vara nog. Nu har jag varit duktig sedan i mars, tvättat händerna (mer i början, kan sägas, då när det var stockholmarna som blev sjuka men ingen i Skåne), ställt in Göteborgsvarvet och läst fler nyheter på telefonen än vad som kan vara nyttigt. Nu har jag skyddat mig nog, fyllt min skyddskvot, liksom. Och så slarvar jag med handtvätten (nu, när coronan faktiskt kommit till Skåne...) och glömmer mig när jag har infopass vid lånedisken i biblioteket och nästan slickar på folks betalkort när de ska betala sina förseningsavgifter. Och så blir det ju sommar snart? Och då tar väl coronan semester? Väl?
Jo. Eller nej. Och så tillbaka till oron och "tänk om...". Och så vidare, och så vidare i all oändlighet. Eller till slutet av maj. Eller till och med 2021. Eller i oändlighet. Eller....??
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar