I avdelningen "Jobbstunder som gör allt värt" har vi nu kommit till...

... tjejen i sjuan som i tisdags kom in och ville låna Divergent av Veronica Roth. Den fanns inte inne, och hon var så väldigt sugen på att läsa just den, just nu. Men - den fanns inne på engelska! Jag drog med henne till engelska hyllan och visade, och försökte på mitt bibliotekarieflåshurtiga vis övertyga henne om att "jo, testa att läsa på engelska!" under tiden hon väntade på den svenska upplagan jag reserverade hit åt henne.

Hon var väldigt skeptisk och tvekande, men jag mer eller mindre prackade den engelska boken på henne (jag kan vara en väldigt övertygande och jobbig person)(skulle kanske ha slagit mig på en karriär som bilförsäljare?) och tjatade (som jag brukar, detta är inte första gången...) om hur hon inte skulle hänga upp sig på de enskilda orden hon inte förstod, inte skulle slå upp utan bara läsa vidare och förstå av sammanhanget. Och att hon säkert skulle fixa det eftersom hon kände igen handlingen från filmen hon sett.

Jada jada... som sagt, har försökt detta sååå många gånger men det är sällan det lyckas så där helbra.

Men idag, bara två dagar senare? Då kom denna tjej tillbaka:

- Boken du reserverade till mig, du vet? Du kan ta bort den. Jag har nästan läst klart den redan.
Astonished, pleased librarian: - Den engelska??
Mycket mycket stolt tjej: - Ja! Det gick jättebra!

Alltså, åh! Sedan liksom flög hon ut ur biblioteket, en bit över marken.

Jepp. Stunder man lever för.