Samtal vid godisdisken (och varför har jag inte fått veta??)

Vanliga meningsutbyten man troligen kan få lyssna på vid vilken lösgodisavdelning som helst i vilken livsmedelsaffär som helst, valfri fredag-lördag eftermiddag:

Barn till förälder: Och såna! Och några såna! Och kolla - den där chokladen! Jag vill ha...
Förälder till barn: Nämen nu räcker det tycker jag. Nu ska vi inte ha mer. Se så, lägg tillbaka skeden så går vi och betalar.
Barn: Waaaahh....! Jag HITTADE ju inte fizz-flaskorna förrän nu! Jag vill ha dem också! Och jag har ju inte tagit någon Plopp än.... det är ORÄTTVIST!

OK, ungefär så, va?

Meningsutbyte man i stället kunde höra igår, fredag eftermiddag på ICA Maxi, mellan förälder/bloggskribent och duktig tonårsdotter:

Förälder: Och såna! Och kolla, en ny sorts Plopp, med krokant! Och så måste vi ha de där, för dem gillar Erik! Och djungelvrål  måste vi ha, och...
Duktig tonårsdotter: Nu räcker det nog, mamma.
Förälder: OK. Ja, det gör det nog.

Dottern väger in påsen.

Förälder, som har vänt sig om: Men kolla! På andra sidan har de ännu fler sorters lösgodis! Vi måste kolla så att vi inte har missat några sorter!!
Tonårsdotter: Nä, det måste vi inte mamma. Kom nu. Vi har redan vägt påsen, så vi får inte lägga i fler grejer.
Förälder: Men kolla! Här ligger det djungelvrålsbomber som jag aldrig har testat. Såna måste vi ha! Vi kan väga om påsen, inga problem. Och såna där! Och kolla, de där måste vi ha också!
Tonårsdotter: Vi BEHÖVER verkligen inte mer godis nu, mamma. Det räcker.
Förälder: Men se, där ligger...
Tonårsdotter: Nä, mamma, du ska inte ha!
Förälder:...ska jag visst! Det är gula kokosstänger med lakrits, jag älskar gula kokosstänger med lakrits, jag MÅSTE ha dem. Håll inte på med mig nu, öppna påsen!
Tonårsdotter: Nu är du klar. Nu går vi.

Dottern väger ånyo påsen och sätter på etiketten. Föräldern börjar muttra något om "de där majskornen en fellow bloggskribent har skrivit om" som "absolut måste testas" och går runt hörnet för att kolla naturgodisavdelningen, vilken hon annars aldrig brukar förirra sig till (för lite socker och nästan nyttigt, ju).

Fullständigt överväldigad förälder: Kolla Lisa! KOLLA! De har en hel avdelning med lakrits här! Varför har de gömt undan den HÄR? Det är ju delikatesslakrits! Massor av sorter! Med CHOKLAD! Jag måste testa. Jag måste!
Tonårsdotter med irriterad röst: Nä, mamma, det MÅSTE DU INTE. OK, det är lakrits. OK, den är säkert god, men vi har redan fyllt en jättestor godispåse.
Förälder, som redan greppat ännu en godispåse (eftersom naturgodiset är dyrare än det vanliga): Jag köper vad jag vill.
Tonårsdotter, som vill stödja: Du är hungrig, va? Så här gör du bara när du går och handlar när du är hungrig. Sluta nu.
Förälder, som kan-sluta-när-hon-vill-men-inte-just-nu: "Extra salt lakrits"...måste ha.... åh, lakrits med citronchoklad... *drägglar*
Tonårsdotter: Jag går nu.

Kolla! Kolla! Kolla!

Observera att det här samtalet är helt autentiskt. Och att jag fortfarande vidhåller att informationen om delikatesslakritshyllan ingömd bland naturgodiset har undanhållits mig. Fatta att sådana viktiga nyheter borde ha marknadsförts tydligare!