Om känslor en torsdagskväll

Känslan när man äntligen ska sätta sig till bords till en middag som blev löjligt sen pga att man trots allt tog den där duktiga joggingturen direkt när man kom hem efter jobbet, och sen efter duschningen inser att Citygrossmatkassen tycker att det ska stås och göras kyckling med ris och currysås komplett med sås gjord på egenkokt fond... och oäkte maken farit iväg på något orienterande och inte ska vara inblandad i någon middag alls, nå, när man nu sätter fram det sista på bordet och grytorna äntligen står där och skickar ut goda dofter och man är så hungrig att man håller på att äta upp grytlapparna...

När man precis då tappar ett glas i golvet? I klinkergolvet? Så att glaset exploderar över hela golvet?
Den känslan...

Och.

När man ett par timmar senare, efter glasplockning och dammsugning och äntligen aväten middag och röjning av kök och fan och hans faster sitter i lugn och ro inne på toaletten? Och nås av ett hojtande av dottern? Som har fått en fakking glasbit i foten? En glasbit, som tydligen låg på golvet i ett angränsande rum till köket?