Ni vet, så där som himlen faktiskt också kan vara?

Det HAR ju varit en rätt grå, duggregnig och trist dag idag? Åtminstone där jag har varit. Sonen har blivit blöt både när han cyklade ner till bussen i Klågerup och sen igen när han cyklade hem ("ska du inte ta på dig regnbyxorna ändå?" "äh...det torkar")(är alla sextonåringar funtade så där?). Regnet har duggat mot rutorna och syrenen har dystert släppt de sista bladen ifrån sig. I skogen fanns lera.

Sådana tisdagar i november behövs det minnen av dagar med klarblå himmel. Här är en bild av eder bloggskribent, i en väldigt typisk har-försvunnit-till-sin-alldeles-egna-värld-en-stund-position (ja alla ni som känner mig vet vad jag menar). Det är hav. Det är varmt. Det är blått. Det är augusti.

Så kan det också vara, livet.