söndag 7 juni 2015

Skulptur i Pilane - riktigt fantastiskt!

I helgen har vi haft redaktionsmöte med bloggkollektivet Kulturkollo som jag är med i. En av kulturkollarna är lycklig ägare till en stuga på Tjörn norr om Göteborg, och i den bodde vi. (och nej, jag är inte ett dugg avundsjuk på den där stugan. Inte alls. Havsnära och med en bergknalle alldeles inpå huset så att man kunde sitta insynsskyddat och i lä och sola.... *suckar lite och tänker på andra bra saker som jag faktiskt har*)

Men vi kunde ju inte planera bloggandet och höstprogrammet och äta kilovis med godis precis hela helgen. Så på lördagen körde vi iväg till skulpturparken i Pilane. Och vilken upplevelse det var! Man trampade runt bland vresiga bohuslänska klippor, gravfält från järnåldern, ängar och betande får, och utsikt mot landskap och hav. Och så dök det upp skulpturer här och där. Ibland fick man komma dem nära för att se dem, ibland syntes de på långt håll. Och i den där naturen - det blev helt fantastiskt.

(jag låter bilderna vara kvar i originalstorlek för en gångs skull. Inlägget tar längre tid att ladda ner, men du kan avnjuta bilderna fint på skärmen. Klicka bara på dem så blir de större!)

Det första vi såg redan när vi parkerade bilen var The Narrow House, av österrikaren Erwin Wurm. Ett hus med normal höjd, men endast 1,3 m brett. Det kändes helt konstigt att se det utifrån, som något ur en feberdröm. Och så kunde man gå in i det! Där fanns kök, vardagsrum, bokhylla och allt möjligt. Men smaaaaalt. Lätt klaustrofobikänsla där inne, alltså.
(hur kan någon få en sån idé? "jag tar och bygger ett helt hus, med allt som ska till för det, men så gör jag det 1,3 meter brett. Fram med spik och hammare!").



Tillsammans med huset var nog de här mina favoriter: tre figurer i aluminium, som glittrade i solen. (konstnär: Maria Miesenberger) En stod lutad mot en klippa, en såg ut som den precis skulle hoppa och den tredje satt liksom nedhukad och såg ut som Gollum som letar efter fisk. Vilken tur att det var sol när vi såg dem - då är de nog allra finast!






Men här fanns mängder av skulpturer att se. Och utsikter! Och klippor att klättra i! Och mjuka upptrampade stigar! Och blommor!
Jojo, sånt här går en Carolina igång på.








2 kommentarer:

  1. Fint! Jag har aldrig ens hört talas om det...

    SvaraRadera
  2. Det hade inte jag heller! Det var Anna som har stugan på Tjörn som var flitig besökare där som tog oss med. Himla bra!

    SvaraRadera