Om att bajsa i det fria

Studera fotot nedan. Det är taget lite vid sidan av ett av motionsspåren i Bokskogen. Det du ser är ett stycke mycket grön natur: träd, gräs, brännässlor, sly, i bakgrunden ett kärr (fast nej, det ser du nog inte). I förgrunden ett taggtrådsstaket.

Och på det där taggtrådsstaketet: en svart liten plastpåse.

Denna svarta lilla plastpåse är ett slags bildbevis på hur dumma en del människor kan vara. Den är nämligen inte unik i sitt slag - nejdå, runt om i naturen i Bokskogen, och säkert på många andra ställen ligger det sådana här små plastpåsar.

Det är en fylld hundbajspåse.

Jo, för den stockdumma människan som äger hunden har varit duktig. Bajsar hunden ska bajset plockas upp och läggas i en påse. Punkt slut. Även om det är mitt i naturen. Även om det är vid sidan av en gångstig, och även om det aldrig någonsin kommer att klivas i den där bajskorven, som dessutom kommer att vara försvunnen om ett par dygn eftersom den ju ligger i naturen och inte på en steril trottoar i stan.

Sedan står säkert den där ointelligenta människan i fråga en stund och funderar. "Hmmm...var gör jag nu av denna bajspåse? Varför har inte kommunen satt upp några soptunnor för bajspåsar här ute i Bokskogen? Det är för dåligt!" Går en stund med bajspåsen i näven och letar efter en tunna. Ger till slut upp, och kastar ut påsen i naturen ("för inte tänker jag gå runt med den hela min promenad!").

Där ligger sedan denna plastpåse fylld med bajs i tid och evighet. (eller hänger på en taggtråd, som i det uppenbarligen misslyckade kastet på bilden ovan) För plast försvinner inte. Bajset hade försvunnit nästan direkt - men den omgivande duktighetsplasten blir kvar.

Men åh! Hur dum kan du bli, duktighetsmänniska!! Om nu hunden bajsar i naturen, och det inte råkar ske mitt på gångstigen - låt det vara! Och om du nu äntligen ska plocka upp det i en bajspåse - ta med dig påsen HEM.