Det här händer heller aldrig i december när det är mörkt och kallt

... och helt förutom ogräset och surre-djuren i luften: äcklet när jag slängde en soppåse igår i soptunnan. Och i facket för matavfallspåsarna ser att en av påsarna spruckit upp och att det där myllrar av fluglarver.

Åh. Jag Hatar Saker Som Myllrar. Fluglarver hatar jag allra mest. Jag får rysningar över hela kroppen bara av tanken på dem.

De hade inte hunnit sprida sig uppåt än, men det kommer de att göra. Målet för deras tillvaro är väl att ta sig upp ur soptunnan och ut i världen för att bli Nödvändiga Husflugor med tiden. Jag vill bara inte se dem under deras framfärd. Eller vara inom tio meters radie från soptunnan medan de är där.

Igår kväll ville jag bara liksom stänga dörren till uterummet, slå igen ytterdörren och låsa den ordentligt och stänga alla fönster i hela huset. Så att de inte kunde ta sig in här. Jag föreställde mig hela fluglarvshopen som en myllrande massa som följde mig i spåren och vars enda mål var att krypa upp längs min rygg och in i mitt hår. Typ.

Fast Håkan påstår att de inte har några sådana planer alls. Att de inte har någon större intelligens. Att de inte kan öppna dörrar eller ta sig upp till vårt sovrumsfönster.

Jag tror honom inte.



(och, ja, klart jag ska spola rent soptunnan när Sita har varit här och tömt den på onsdag. Men det spelar liksom ingen roll - de där jävlarna kommer ju ändå att dyka upp flera gånger. Så är det när man slänger matrester och köttrester i en varm soptunna av plast på sommaren.)