Vi har ljuden därhemma från huset självt. Det knäpper, knakar, susar och har sig. Ljuden från rören och pannan förstår jag, men jag har aldrig begripit varför väggarna och själva husstommarna måste knäppa. Bara ATT de gör det, och att det är hemmaljud. Det är inget jag stör mig på, det är bara trygga ljud. Allt är väl. (utom de där tassande ljuden från mössen i väggarna, men det är ett kapitel för sig)
Men så har vi de här konstiga ljuden i större byggnader som det inte går att reda ut varifrån de kommer, och hur det kan låta precis som att någon står i rummet bredvid och gör dem. I skolan där jag jobbar, t ex, så sitter jag i biblioteket i en hörna av byggnaden, och hör ganska ofta hur någon går med klackskor hårda steg över något stengolv. Men detta kan vara någon helt annanstans i byggnaden och inte alls i biblioteket. Eller ett annat ljud som hörs ofta är hur någon tappar ett hårt föremål i golvet som sedan studsar några gånger för att därefter rulla iväg och tystna. Jag har aldrig begripit vad det är och hur det kan låta exakt likadant varje gång. Eller när någon rullar något som låter som en fullastad kärra över golvet någonstans i skolan och det låter som att detta görs precis ovanför där jag sitter (fast det däruppe inte finns någonting).
Eller ni vet om någon borrar i en vägg i ett hyreshus, och det låter som om de på ren jävelskap står på andra sidan din vägg, och du tror att det är samma granne som borrar flera gånger varje vecka?
Mystiskt. Men som alla gånger säkert kan förklaras med diverse fysiska termer som jag inte orkar sätta mig in i, typ ljudvågor, material och motstånd.
Men sen undrar jag om det finns ytterligare ljud, som kanske inte finns utom i min hjärna? Som är något slags ljudminnen som spelas upp?
Detta är ett: ofta hörs ett ljud inifrån Lisas rum som är en mjuk duns från något som landar på golvet. Både jag och Håkan brukar höra det. Det är inget som trillat ner, det bara låter som det. Eller, ganska exakt, som ljudet från en katt som hoppar ner från sängen och landar på golvet. Alltså som Emma gjorde gång på gång eftersom hon ofta låg och sov i Lisas säng.
Fast det är nu många år sedan Emma försvann ur våra liv så finns ljudet efter henne kvar. Förklara det, den som kan.
 |
| ca 1989 |
Nej, jag kan inte förklara det dunsande ljudet som finns kvar från Emma, bara konstatera att Rasmus fortsatte att "höras" så länge vi bodde kvar på Kaggensgatan. Han tassade lite överallt och dunsade också lite här och där, mest i Idas rum.
SvaraRaderaHan följde inte med oss hit men här har vi en massa andra konstiga ljud, t ex så låter det mycket från våningen ovanför, den som inte finns eftersom vi bor i vindsvåningen. Någon går mycket, rullar kulor på golvet eller tappar saker så det dunsar rejält. Det kommer så tydligt uppifrån men det det kan det ju inte göra, det måste komma från dem bredvid eller under fast det inte låter så.
För övrigt knäpper det och knakar alldeles väldiga i huset, men det är väl sånt som hör till i gamla hus... (M)
Just så där är på jobbet, alltså låter ovanifrån fast det inte finns något där. Märkliga ljud.
RaderaMystiskt. Uppslag till en spökberättelse? Det är skönt med katt för då har jag alltid någon att skylla de mystiska ljuden på. Oavsett om det är hon som gjort dem eller inte.
SvaraRaderaJa, det var skönt när vi hade två katter och kunde skylla alla märkliga ljud på dem. Sen försvann de men många av ljuden blev kvar.
Radera