- Fundering 1: finns det verkligen bara ett tjugotal låtar att välja mellan? Det kändes som att vi hörde samma låtar om och om igen. Många av dem väldigt bra, visst, men lätt tröttsamma efter femte genomlyssningen på ett par timmar. Fast jag har säkert inte rätt att gnälla (kommer min dotter att upplysa mig om) eftersom jag blandar ihop många låtar och tror att det är samma låt som kommer en gång till eftersom...
- Fundering 2: ... (och nu avslöjar jag exakt hur tråkigt lastgammal och fullständigt passé jag är med alla mina 47 år och troligen borde gå och begrava mig på något museum) det är så många låtar som låter exakt likadant?? Hur gör låtskrivarna - hämtar de Standardlåt 1A från nätet och ändrar några toner här och där i refrängen och byter ut artisten bara, eller? Och vad gäller artisterna, så tror jag att jag tycker låtarna låter likadant eftersom...
- Fundering 3: ...det verkar vara någon slags trend i musikvärlden att artister ska låta som om de alldeles precis har stigit upp, är morgonhesa och inte alls är sugna på att sjunga. Eller som att de har sålt smöret och tappat pengarna. Jamen lyssna på dem! Rösterna är alltid lite hesa, eller på gränsen till hesa. Och så dystra. Det är typ "jag hatar den här skiten men måste sjunga eftersom någon tvingar mig och jag bara måste få pengarna någonstans ifrån och pallar inte göra något annat än det här".
Ha! Nu kommer du inte att kunna höra någon modern hit utan att se en artist med nerdragna mungipor framför dig.
 |
| Vadå? Jag, dyster? |
Man skulle kunna tro att föräldraledighet är en ypperlig möjlighet att få benkoll på vad som spelas på radio, men eftersom mitt storbarn låter oavbrutet sedan hon kommit hem från fsk så lever jag förmiddagarna i tystnad. Har alltså noll koll på vad som kommit i musikväg efter sommaren... Men jag tror dig. Hör ingen skillnad på några poptjejer. Alla som sjunger på svenska låtr lika. Alla som sjunger på engelska låter lika... Och jag är bara 34 (to be)!
SvaraRaderaVänta bara...snart kommer både du och jag kalla all musik för "dunka-dunka" vi också. Eller som mina svärföräldrar säger: "huggormamusik". Eller, nej, jag tycker OM den, det är bara det att jag inte kan skilja det ena från det andra.
SvaraRaderaJag har förstått att istället för dysterhet och heshet säger man nu svärta och rasp. Jag gillar faktiskt artister som sjunger med både svärta och rasp i sina låtar. T ex tycker jag mycket om Amanda Jensen (fast hon sjunger ju inte ens riktigt rent) och så han James "Nånting", som vann Idol häromåret, gillar jag också mycket starkt. För att inte tala om Doug Seegers...
SvaraRaderaFör övrigt lyssnar jag mycket på "pratradio" nu förtiden, har upptäckt P1 och alla bra och intressanta program som sänds där. (M)
Aha - svärta och rasp alltså! Jo, det låter som en bra beskrivning. Jag gillar det också - fast undrar om alla de som INTE har svärta och rasp i sina röster nu inte alls får bli kändisar hur bra röster de än har?
SvaraRadera