onsdag 24 oktober 2012

Mousy mousy

Det är mössens tid. Så här års kommer de in i husen och vi som bor i husen kan inte göra ett dugg åt det. Bara sätta ut musfällor och hoppas att de inte äter sönder för många vitala delar av huset innan de fastnar i fällorna. Sist sotaren var här och gjorde rent köksfläkten och fläktgången så visade det sig att mössen hade käkat upp halva höljet till den och att det mesta av det som skulle sugas ut med fläkten ut i det fria hade sugits ut i köket i stället. Inte konstigt det luktade mycket när vi stekte fläsk och annat sånt osigt.

Det är ett märkligt ljud när mössen springer i väggarna (och trossbottnarna som det heter fast jag vet inte riktigt var de finns. Det känns som att det skulle kunna vara något som ligger mellan övervåningen och undervåningen, alltså mellan innertaket där nere och golvet där uppe). Det tassar liksom ivrigt. Tass tass tass skrap skrap tass tass. Det är inte läskigt - man vet ju vad det är - utan mer irriterande. Vad ska de gnaga på nu?

Vi har inget råttgift. I stället har vi två fällor på mycket strategiska ställen. De brukar ta kål på alla mössen efter ett tag, för alla möss tar till slut sina vägar förbi de två platser vi har fällorna på. Det ena är i vindsutrymmet bakom Lisas vägg. Det andra är ovanpå kökshyllorna ovanför spisen och fläkten. Speciellt där dör många möss en snabb död.

Jag såg faktiskt en göra det alldeles nyss. Håkan tog ut en död mus i går just därifrån, och riggade fällan på nytt. Vi kollade idag när vi lagade mat - och där låg en ny avliden musunge. Håkan tog ut (det är absolut hans avdelning, det där), riggade fällan på nytt. Tio minuter senare, när jag satt ensam vid köksbordet och fredligt surfade på min telefon, så smällde det igen. Jag flög högt för jag trodde först det var taklampan som exploderade. Men nä, det var musfällan. Igen. Det är rena mus-motorvägen ovanpå våra köksskåp. Jag ställde mig på stolen och bevittnade alltså den stackarens sista ryckningar i kroppen och förtvivlade försök att ta sig loss innan den gav upp och dog.

Så kul har vi det på landet så här års. Och nej, jag tänker inte lägga upp något foto på eländet.

10 kommentarer:

  1. Stella fångade, lekte med, dödade och åt njutningsfullt en i förra veckan. Men det var tack och lov utomhus. Inne verkar vi klara oss ganska brs.

    SvaraRadera
    Svar
    1. När vi hade katter var det fortfarande många möss inomhus så de hjälpte inte ett dugg. Däremot tyckte de om att fånga sorkar...i alla fall Hobbe. Han fångade dem och drog in dem genom kattluckan, tillkännagav sin stolthet med höga jamanden (vrål, och detta var alltid mitt i natten) samt drog dem sedan in bakom min läsfåtölj och åt upp dem under högljutt smaskande och knaprande. Sen kom han smygande och ville ligga bredvid min kudde. (och fick en fet spark och fick sova någon annastans faktiskt).
      Det är trist att Erik är allergisk mot katter så att vi inte kan ha någon - men åtminstone slipper jag sork-ylandet och smaskandet på nätterna.

      Radera
  2. Verkar vara riktig invasion i år. Barnen vill dock ha dom som husdjur och speciellt dottern gillar inte att vi har fällor.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Just den sortens husdjur håller jag mig väldigt avvisande mot... Barnen tjatar mer om de traditionella, typ kaniner och hamstrar (fast de ser ju också ut som möss egentligen).

      Radera
    2. Delar definitivt din uppfattning om husdjur. Dock svårt att förklara varför fällor är nöfvändiga. Har ni haft sådana diskussioner?

      Radera
    3. Nä, faktiskt inte. De har bara godtagit att det är nödvändigt för att bli av med mössen.

      Radera
  3. Får mig att minnas några av "mina" möss genom åren. T ex de som bodde mysigt i de kartonger med filtar och sovsäckar, som vi förvarade ute i förrådet på Spannlandsgränd. Vi fick slänga rubbet sen. Dessutom käkade de på potatisen som vi hade där ute också. Och så den lilla söta musen med pepparkornsögon, på Sagovägen, den som hade lagt upp ett matförråd (hundfoder) i små fina högar bakom pianot och som bodde inuti den nya soffan (inte kul!). Den lilla musen och sedermera hans små kompisar, tog sig in i skåpet under diskbänken så där sattes fällor minsann. Jag satt i köket och "lerade" en kväll när jag hörde fällan slå igen och när jag öppnade skåpet fick jag se världens sötaste lilla mus kämpa för sitt liv (fällan vann kampen). Denna hjärtskärande syn förföljde mig länge efteråt men när man tänkte på allt dessa små sötingar förstört så lindrades samvetskvalen något. Maman

    SvaraRadera
    Svar
    1. Grejen är att de ju faktiskt är väldigt söta. Den som jag såg på när den dog hade små fina runda öron. Men, som sagt, det räcker med att tänka på sönderätna liggunderlag på vinden exempelvis så tar all empati slut omgående.

      Radera
  4. Vi har också minst sagt problem med möss nu. Våra håller till på vinden och jag känner igen din beskrivning av tassandet och rasslandet. Vi kör också med fällor , vill inte hålla på med gift. Jobbigt när man hör en fälla smälla till och dom inte dör med en gång. Modigt av Lisa att våga ha möss och fällor på andra sidan väggen...:)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hon är en modig tjej! Plus att det i hennes rum finns en lucka i väggen till utrymmet bakom så hon får liksom bara gilla läget.

      Radera