Och så blev det söndagkväll

Jo, det är klart att jag skulle kunna skriva om löpning och Göteborg och viktväktande och annat, men det kommer. Just nu är jag bara så fylld av nuet, så det blir ett carpe diem-inlägg i stället.

Söndagskväll, och jag har precis varit ute på långpromenad. Och allt är bara så himla perfekt just nu: det är maj. Det är ljumma vindar. Det är sol. Allt är grönt. Sommaren står runt knuten och snart får jag äta jordgubbsmarängtårta (jo, för jag har hittat ett fantastiskt recept på det...)

Kastanjerna blommar.

Jag är så...nöjd med allt: för några dagar sedan nådde jag min målvikt med viktväktandet, igår sprang jag en halvmara på under två timmar för första gången i mitt liv. I morgon ska jag tillbaka till jobbet som jag längtar till när jag inte är där. Om några veckor ska vi till Toscana och fira pappa som fyller 70. På tisdag fyller Erik 17, om en vecka fyller Lisa 15. I helgen ska vi åka till Kalmar och fira mamma som fyller 70. Det är så många bra saker som händer!!

Och så ja, det där med sommaren som är på ingång. Och de ljusa kvällarna.

Och på en av de där bilderna finns ett buskage (det med vyn där man ser flera mil bort). Och i det buskaget sitter en näktergal och sjunger som om varje kväll vore den sista. När jag går förbi där så blundar jag.

Här och nu. Nu är det bra.