Jag ville ha klänning på mig idag, och kollade igenom garderoben fast jag redan visste exakt vad som fanns där. Mörka klänningar, och klänningar som jag vuxit ur fast tvärtom, liksom. (grejen med att gå ner 13 kilo är att det är förträffligt roligt att köpa nya kläder... men innan man har gjort det? Om man inte är gjord av pengar? Kläder som fladdrar på fel ställen...)
Längst bak hittade jag en gammal favorit - ljusblå, hellång, somrig, med en rad knappar längst fram. Jag tog på mig den och kände exakt hur länge sedan det var jag hade haft den på mig. Så... fotsid den var? Hade den alltid fladdrat så där långt ner på benen? Nästan täckt fötterna, liksom? Äsch, det blev nog bra. Den var ju somrigare än de andra svarta och grå i olika stickade material i alla fall?
Möter dottern i vardagsrummet:
"VAD är det du har på dig, mamma???"
"Eehh... sommarklänning? Är det något fel?"
"Asså.. nä." *plats för hånfullt fniss*
"Vadå?!"
"Nämen... ha du den på dig." *mer hånfullt, överlägset fniss"
"VAD är fel, Lisa?"
"Mamma - det ser ut som om du har folkdräkt på dig!"
Jepp. Det gjorde det. När jag tänkte efter. Fotsid och blå, liksom. Funkade 1993 eller när jag nu kan tänkas ha köpt den. Funkar absolut inte idag. Svishande tygkänsla kring anklarna som jag redan från början kände var ovan och konstig... är helt klart inte OK 2016. Om man inte är på väg till 1. skolavslutning, eller 2. midsommardans med blomsterkrans i håret, eller 3. folkdanstillställning eller 4. bondbröllop.
Jag bytte till vita byxor och blå blus. Dottern höll tyst.
Va!? Jag som trodde 90-talet var hett nu! Kidsen har ju chokers, magtröjor och utsvängda jazzbyxor i gräsliga mönster precis som då
SvaraRaderaFast den här var nog inte korrekt 90-tal ens när det var 90-tal :)
Radera