Och januari har sina traditioner

Jo, det här med julpynt, julgran, tomtar, ljus och allt det där? Det är viktiga grejer. I december, that is. Då ska det under stort mys plockas ner från vinden. Locken ska förväntansfullt lyftas av lådorna, tidningspapper ska försiktigt packas upp och tomtar ska tas fram med diverse åh! och oh! som ackompanjemang. Åh, de här tomtarna har vi alltid på köksbordet! Och här är mobilen som har hängt med sedan jag var yttepytteliten. De här änglarna brukar stå här, den där ljusstaken där...

Och så pyntas det. Barnen tindrar med ögonen. Hemmet fylls med tomtar, änglar, katter med luvor och annat vackert. Stjärnor hängs upp, ljus tänds. Julstämningen ökar. Ännu bättre blir det när granen äntligen tas in och kläs. Kulor, julgransljus, spira...åh! nu! nu kan julen komma! Nu är allt på plats!

Sedan kommer julen. Sedan går julen. Sedan händer nyår, och sedan kommer januari som ett fönsterkuvert på posten. Sedan... ja, sedan har alla över en natt blivit aströtta på allt julpynt. Och sedan kommer Januaritraditionen. Den går ut på att allt pynt ska plockas bort från granen, gran plus tusen miljoner barr ska ut ur huset (eller, numera (jubel!) är inga barr involverade i vårt hus - granen ska plockas isär och läggas ned i en låda), alla tusen tomtarna och änglarna och mössen och katterna och luvorna och banne mig också en liten daggmask med tomteluva... allt det ska samlas in, packas in i tidningspapper och stoppas ner i lådor. Alla lådor ska bäras upp på vinden. Glitterrester och frigolitskit och bitar av tidningspapper ska plockas upp från golvet.

Tindras det nu? Nej. Finns det något liknande intresse som det i december? ("mamma, när ska vi julpynta?" v/s "mamma, ska vi inte ta och plocka ner alla tomtar?") Nope. Spelas glad julmusik när granen plockas ner? Nej, nej, nej och åter nej. Det är alltid samma januaritradition:

Jag plockar ner varenda pinal, packar in i tidningspapper och bär upp lådor på vinden. Ensam. Varenda jämra januari.