LGs campar vidare

Den tjeckiska campingen hade väl vissa brister, trots allt. Mest var det väl det att det stora huset som låg intill inte var ett hyreshus som vi trodde först. Det kom väldigt mycket ljud därifrån. Folk som grälade, verkade som, fast de verkade mest gräla med sig själva. Folk som skrek och folk som gnällde. Ganska snart stod det ganska klart att campingens närmsta granne var en sluten anstalt av något slag, med galler för vissa fönster. Och det fortsatte höras ljud därifrån, ifrån människor som verkade vara i yttersta nöd eller plåga fast det troligen mest var inuti sina egna själar de hade ont. Lite jobbigt att somna till.

En annan sak jag undrade över behovet av: att toaletterna inte hade varsin toapappersrulle. Nej, istället hängde det en stor toarulle precis när man kom in i toahuset. Där skulle man riva av ungefär så mycket papper som man trodde att man kunde behöva, och sedan gå in för att förrätta sina behov. Var alltså behoven större än man kanske hade tänkt sig så…ja. Då fick man gå och hämta mer.

Sen hade vi en mycket optimistisk tidsplan för resten av dagen. Tjeckien är inte så himla stort. På kartan, alltså. Vi tänkte oss hinna besöka sandstensklipporna i Prachovské Skály och därefter hinna ut ur Tjeckien och sova nära Wien. Men vägarna i Tjeckien är omöjliga att köra några längre sträckor snabbt på. Det är vägarbeten. Det är slingriga vägar via berg och dalar. Det är vägar som går in och turnerar i varenda by på vägen. Det är omledningar pga vägarbeten, omledningar som går via ännu mindre och slingrigare vägar in i ännu fler och mindre byar. Och, visst, det finns motorvägar. Men vi lärde oss snabbt att det var etter värre. Flöt trafiken höll vi på att skumpa ihjäl pga dåligt underhållna cementblocks-motorvägar från 40-talet? 50-talet? Bilen höll på att skaka sönder. Eller så höll de på att förbättra de där vägarna, och då var det vägarbeten med milslånga köer.

(sicken tur att vi kunde åka in till Albert hypermarket och botanisera i deras ölavdelning...oj oj oj. Egentligen hade vi behövt ett släp till husbilen - men jag fick begränsa mig till de flaskor vi kunde klämma in i skoskåpet...)

Framåt kvällen gav vi upp och försökte hitta en camping. Det tog tid, det också, för campingarna på kartan ville inte finnas på riktigt, och de campingar vi hittade var fullbelagda. Till sist hittade vi en camping absolut mitt ute i ingenstans där 1. Värdfamiljens dotter pratade flytande engelska, 2. Vi fick plats, 3. Duscharna var fräscha och gratis (oj så  länge vi utnyttjade det) och 4. Värdfamiljen bjöd in oss till deras egen barbecuefest de hade på gång (fast vi avböjde eftersom vi redan hade förberett egen middag, och var för blyga att vara med på en fest där alla pratade tjeckiska…)

De där sandstensklipporna vid Prachovské Skály var helt fantastiska. Smala, branta, med stigar och trappor slingrande i mellan sig som man fick klättra upp och ned i. Fantastiska utsikter! Begeistrade barn! Det fanns en kortare runda som skulle ta ca 45 min att ta sig runt, samt en längre runda som skulle ta ungefär 2 tim att ta sig runt. Vi valde den kortare pga värmen och att det kändes lagom. Men det slutade med att vi tog den, och ganska många branta delar av den längre rundan också, eftersom ”mamma? Pappa? Kan vi inte klättra upp där borta också??”.

Idag har vi alltså ägnat åt oss att återigen försöka ta oss ut ur Tjeckien, och nästan trott att vi råkat ut för någon slags förbannelse. Det gick liksom inte. Vägarbeten, omledningar, omledningar för vägarbeten på omledningsvägen, bilköer… Men till sist, alltså ungefär ett dygn efter att vi hade tänkt oss, så kom vi ändå in i Österrike. Sedan gick det på ett kick att köra till Wien, hitta en campingplats med lediga platser, tvätta kläder, tömma toa, laga middag och ge sig ut på kvällscykelfärd längs med Donau.

I morgon ska vi turista inne i Wien.