Jag är 47 år. Jag lär mig att laga mat!

Många gånger har jag gnölat och gnällt här på bloggen över våra trista matvanor. Ryggbiff på helgen och de tio standardrätterna i skiftande ordning på vardagarna. Tråk tråk tråk, fiskpinnar och potatismos, pannkakor och hamburgare till förbannelse. Sista åren har vi helt gett upp och helt sonika bara lagat barnmat i veckorna och själva tagit mackor eller så. En enda lång kolhydratrik och grönsaksfattig tillvaro, alltså.

Men nu har det hänt något.

Vi har börjat laga mat. Olika mat, varje kväll. Med många grönsaker och stor variation. Sådana saker som kål, couscous, rostade citroner och fiskgrytor har letat sig in i vårt hus.

Hurdå? Har våra kroppar övertagits av kost- och näringsmedvetna aliens?

Nä. Vi har börjat prenumerera på City Gross matkasse. Varje måndag kör jag till City Gross i Staffanstorp, där en lastbil klockan 16 svänger in och börjar hiva ut stora kartonger fyllda med mat. Jag kör hem med min låda och packar upp ingredienser och recept för fem middagar. Jag slipper sitta och krysta fram middagsförslag, slipper fundera över vad som ska handlas hem. Bara det är en bra sak.

Och det här: det är så överraskande och vansinnigt roligt att laga mat när man gör nya grejer. Att prova på att laga sånt man aldrig lagat förr, och tryggt följa ett recept för hur det ska göras, och tryggt veta att allt det jag behöver finns i skåpen och kylen. Och det allra mesta blir gott. En del saker riktigt, riktigt goda.

Så sitter man där och äter nudel- och kålblandningen med den perfekta sojasåsen till, med små köttbitar och krispiga grönsaker, kanske, och vet att det är man själv som har lagat. Himla fin känsla, det. Äter kålpudding, som man aldrig i hela sitt liv förstått grejen med, fast nu inser att det kan vara något av det godaste som finns om den bara är gjord på rätt sätt. (steka kålen först, i soja och sirap, sedan in i ugnen ovanpå köttfärsen...)

Och oäkte maken lagar också mat efter recepten och tycker det är kul. Och Lisa! (med moder i bakgrunden)

Det är som ett nytt slags liv. Matlagarlivet version 2.0 (many improvements, lot of bugs fixed).

Vi har sett att ICA också har matkassar, så vi ska testa dem ett par veckor. Sedan kör vi vidare med dem vi gillar mest - det är samma pris och samma koncept hos bägge.

Och barnens gnällnivå, då? Jo - den når nya och oanade höjder, förstås. "Vad är det där?? Det tänker inte JAG äta. Varför kan vi bara inte fortsätta med den vanliga maten? VA?"
De får fortsätta gnälla, alternativt växa upp och våga prova nya saker. Faktiskt. Även i den här familjen får de nu göra det till sist.