LGs i Österrike 2

Innan vi går vidare in på naturhistoriska museet vill jag faktiskt reklamera Donau. "Die Schönen Blauen Donau"...? Pah! Smutsbrun var den, och inget annat. Riktigt, riktigt gråbrun och trist.

OK. Dinosaurier, alltså. Stora dinosar. Och en, som fridfullt stod och såg uppstoppad ut, en allosaurus, tills han plötsligt rörde på sig. Lite. Som om man kanske hade sett fel. Och sedan mer. Och sedan rörde han på hela sig, och morrade. (morrade verkligen dinosaurierna? vet man det?)

I museumshopen hade de dinosaurier i parti och minut, som gosedjur. Vår lokale fantast, LG junior, köpte efter mycket vånda en Spinosaurus, och kånkade runt på den när vi vidare gick in i rosengården i folkparken (den var det jag som ville se...) och så småningom till Pratern för lite karusellåkning.

Alla rosor var uppstammade, vilket jag aldrig sett förut. Och alla rosor var dedikerade till någon. Tydligen kan vem som helst "köpa" en av rosenbuskarna i den här parken och dedikera eller sätta sitt eget namn på den. Kul!

Wienavslutning på Wienerwald, kedjan som specialiserat sig på kyckling i alla möjliga olika format. Gott.

Inget asylum nära den här campingen - bara diverse mystiska människor, motorvägar och järnvägar precis intill störde nattsömnen den här gången. Men lite sånt får man ta när det ska turistas i storstad.

Efter Wien körde vi till Salzburg och strosade runt där ett par (väldigt varma) timmar. Åkte lilla tåget upp till borgen på höjden, höll på att försmäkta i värmen där uppe och nästan kröp hela vägen tillbaka till parkeringen där husbilen stod för vi var varma och trötta på städer i alla möjliga former.

Nu alltså dags för alpland på riktigt. Vi körde ut ur Salzburg och hittade en ställplats utanför en camping i Ruhpolding där det tydligen ska hållas världscup i skidskytte i vår. I vilket fall som helst gick jag helt bananas över utsikter och alla vackra hus i den här delen av världen. Balkongerna! Alla blommor!! Att det kan vara så fint!

För att inte tala om hur många gånger jag sa åh och oj när vi idag körde vidare till Zell am See. Vilka vägar! Vilka utsikter! Hur vackert kan ett land bli, egentligen?? Sanslöst vykortsvackert hela vägen. Dock regnade det en hel del idag, så det var inte så kul att fota. Ibland låg molnen långt ner i dalarna.

Trots regn har jag nu ikväll gjort en av mina mest spektakulärt vackra löpturer: 11,6 km runt sjön i Zell am See. Otroligt. Kommer att leva länge på detta.