Hej då, Mullehästen!

Ända sedan igår kväll har jag varit ganska ledsen. Jag sörjer att en gammal häst, som är nitton år och har problem med knän och höfter nu ska fnorka vidare till de gröna hagarna i himlen, fulla med "gres".

Hur kan man bli så ledsen för att en häst, som jag aldrig ens har träffat, ska dö???

Jo, för att Mullehästens matte sedan flera år har skrivit en blogg om sitt och Mullehästens liv. Och hon skriver något alldeles fantastiskt roligt och bra! Jag, som inte varit hästintresserad på nästan trettio år, har alltid kastat mig över hennes blogginlägg först av alla när jag öppnat Feedly. Denna häst! Denna matte! Dessa bilder! Åh, vad jag har skrattat...!

Men nu ska denna infernaliskt roliga hästvardag ta slut. Mullehästen har inte fått vara "ridhest" på hela sommaren, utan bara tagit skrittpromenader med sin matte gåendes bredvid. Jag har väntat på att konvalescensen skulle varit över, och bävat, eftersom den luddige, vite och tjocke ju trots allt är nitton. Hoppats, eftersom han trots allt ändå fnorkat över brevlådor och sprattlat loss som han brukar.

Men nej. Igår kom sista inlägget, där Mullehästens matte tackar för allt och berättar om sitt svåra beslut att Mullehästen nu har fått ha ont tillräckligt länge. Jag grät. Jag grät och grät och jag börjar gråta nu. Så sorgligt...

Detta är alltså en hyllning till min favorit-blogg: tack för alla fina och roliga inlägg som har förgyllt min vardag!

Här kommer länkar till några av de allra roligaste inläggen:

En strategisk avrastning (när Mulle gör sälen...jag skrattade tills jag grät)

Fnork (nitton helt logiska anledningar till att säga fnork och få panik)

Den moderna arbetsmarknaden (där matte visar stora färdigheter i simultankapacitet)

Spanska ridskolan v/s Mullehästen (Mullehästen är ju en lipizzaner, precis som de)

Jamen exakt (som är ett av inläggen där Mullehästen och matte för dialog)

Kossamu (Mullehästen idkar kofösning)

(foto: Raggsockans husse)

Åh, Mullehäst, vad jag kommer att sakna dig...