Lyckoskryt

Vi ska strax åka iväg för att köpa kostym åt sonen (jamen, milstolpe, va?!) men jag måste bara poppa in här en snabbis för att skryta av mig. Jag håller nämligen på att spricka, och min närmaste omgivning (läs familj) har inte den rätta förståelsen, tycker jag.

Det är det här med att jag är med om att starta upp ännu en blogg. (va? finns det redan tusentals?) Jag har skrivit om det på Carolina läser..., att jag är med i nystartade bokbloggskollektivet Kulturkollo. Jag blev tillfrågad redan i april om jag ville vara med där, och blev väldigt glad för det. Min blogg är verkligen inte stor i bokbloggsfären, så det här kändes otroligt - de ville ha med mig. Mig! Och sedan har vi hela sommaren planerat, diskuterat, brainstormat och funderat hur detta Kulturkollo skulle se ut. Igår var det alltså äntligen dags för premiären. Skulle någon hitta vår blogg överhuvudtaget? Ännu en bokblogg ibland...ja, just det: tusentals. Kanske 25 besökare första dagen? Kanske 50? och fler de närmaste veckorna när ryktet spred sig?

Nä. Och här kommer det som får mig darrig i fingrarna: vi hade 1177 besökare på bloggen första dagen. 1177!! Hallå?! Var kom de ifrån?? Och gilla-markeringarna på vår fb-sida för Kulturkollo bara rasade in. Det var helt galet. Helt. Galet. Och vi har egentligen inte satt igång med våra bästa inlägg än, bara presenterat oss.

Jag är alltså så himla överlycklig över att jag får vara med på det här tåget. Att så många läser det jag skriver! Det är ren lycka.

(och familjens ljumma reaktion, då? jo, ungefär "gud vad du tjatar om den där bloggen. Du har ju redan bloggat hur länge som helst och hur intressant kan det egentligen vara med likes på facebook? Tss, chilla.")

Kulturkollos Carolina