söndag 10 november 2013

Jag blir så full av längt

Idag var det bara väldigt regnigt och blåsigt och mörkt och eländigt, och när jag gick ut en runda med Murre som vi lånade över helgen så gick jag och längtade till bättre tider. När blåsten och regnet piskar blött i ansiktet på en, händerna fryser och hunden tycker att det är kul att plaska i vattenpölarna fast han är en väldigt lurvig samojed som tar med sig hälften av vattenpölarna och bygatans grus inomhus - ja då får man faktiskt längta efter våren.

Tänk dig:

  • en kväll i slutet av mars när ljuset verkligen återvänt på allvar. Du sitter och tittar ut genom fönstret och förundras över att det fortfarande är ljust ute och rosa vid horisonten i väster fast klockan nästan är åtta på kvällen
  • en annan kväll när du kommer hem och kliver ur bilen, och stannar upp en stund, därför att det sitter en koltrast på grannens tak och sjunger så att ditt hjärta nästan håller på att brista
  • den där första riktigt soliga dagen i slutet av februari när solen faktiskt värmer i lä, och du ser att vintergäcken har slagit ut
  • första morgonen du kommer ut och inte behöver skrapa rutorna på bilen för solen redan har tinat upp dem
  • tiden när jorden har slutat vara hård och det riktigt kryper i dig av längtan efter att få sätta igång och klippa ner alla vissna perenner så att de blommande krokusarna syns ordentligt
  • när alla vägar och all asfalt har torkat, och när du inte längre behöver köra försiktigt för att du är rädd för halka
  • när vitsipporna plötsligt och äntligen blommar. Tänk att det kommer som en lika stor överraskning varje år: "kolla nu blommar vitsipporna! och vad MÅNGA de är!!" Den där känslan av att man bara vill lägga sig raklång ner bland alla vitsippor (fast det gör man inte för då blir man oftast rätt blöt)
  • och när maskrosorna blommar. I egna trädgården är de ett stressmoment, men det finns inte mycket som slår en blommande maskrosäng i underbarhet faktiskt
  • första gången du ställer dig vid en syrenbuske och drar in doften av en syrenblomma. Då börjar sommaren närma sig.
  • för att inte tala om när du än en gång stannar mitt i steget där du är, eftersom du hör årets första näktergal.
Man kan bli så full av längt så att man nästan spricker, faktiskt. Då hjälper bara ostbågar. 

I närheten av Höör en underbar vårkväll för ganska många år sen


En maskrosäng på Romeleåsen för ungefär lika många år sen. 2005?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar