Du vet att ditt barn blivit tonåring när...

• Saker och ting i kylskåp och skafferi inte räcker lika många dagar som du hade planerat. Brödet tar slut fortare än det borde vara möjligt. Smöret bara försvinner. Juicen bärs hem litervis och går åt som om det vore värsta högsommarvärmen. För att inte tala om mjölken och hur många liter mjölk det ska bäras hem varje vecka. Osten är fin och nyöppnad ena stunden och nästa gång den plockas fram så återstår bara en ledsen skidbacke.
• När du inte riktigt vet om hen är hemma eftersom dörren till tonåringens rum alltid är och måste vara stängd. Den är stängd när hen inte är hemma (mitt rum). Den är konstant stängd när hen är hemma också (stör inte! knacka! innan du går in). Skillnaden är möjligen att när hen är hemma så hörs spridda svordomar genom den stängda dörren.
• Minsta meningsskiljaktighet tenderar att bli en mycket högljudd diskussion där tonåringen alltid har rätt och vet allt. Mamma har fel. Pappa har fel. Syskon har definitivt helt fel.
• Du som förälder allt som oftast förstår att du själv är hopplöst gammal och ute, att du inte för ditt liv kommer att förstå vad som gäller nu eller vilka uttryck som ska användas när man pratar. "Vi lever på 2000-talet, mamma!" yttras ganska ofta med överlägsen röst från tonåringen.
• När du går med tonåringen på stan hela tiden får vända dig om och kolla så att hen faktiskt fortfarande är med. Det är inte som hen är långsam och trött, nä det är för att hen gärna håller sig säkra 20-30 meter bakom dig så att ingen annan kan börja tro att ni är på stan tillsammans. Hemska tanke att bli förknippad med den där pinsamma kvinnan i omoderna skor och urtvättad ryggsäck!
• All kroppskontakt utanför hemmets väggar är strängeligen förbjuden. Hårrufs, klapp på ryggen eller liknande bestraffas med en blick som kan döda. Herregud vad pinsamt! (men däremot fortfarande HELT tillåtet i hemmet, bakom stängda dörrar och helst nerdragna rullgardiner. Då får man till och med fortfarande kramas)
• Utgifterna för kläder och skor ökar enormt - även om tonåringen i fråga inte är ett dyft intresserad av kläder och mode. Men tonåringen växer så mycket så att du inte anade att det var möjligt. En tröja som passade i oktober kan i mars ha blivit så liten att den knappt skyler naveln.