tisdag 27 november 2012

Livspusslet - ett femtontusenbitars pussel

"Livspusslet" är ett slags inneord, det där om hur man ska få ihop vardagen med jobb och barn och alla måsten. Ibland funkar det och går på rutin - ibland känns det som att alla bitarna ligger i en enda röra på golvet med baksidan upp. Igår kändes det som att vi hade koll på alla bitarna, men att de var sisådär femtontusen eller så. Det blir så mycket ibland! Speciellt i december! Nu var det förvisso fortfarande november igår, men det får ändå räknas som december nu för det är så mörkt ute.

Så här såg vår måndag ut:

Morgon - barnen går till skolbussen 07.40. Lisa har med sig fiol och noter, äpple, mobil och glasögon i skolväskan (alla komponenter är viktiga att ta med). Erik har med sig sin laddade laptop (får inte glömmas hemma, får inte glömma att ladda). Murre (älskade grannhunden) anländer 07.38. Håkan kan inte köra iväg i vanlig tid 06.45 utan får vänta tills 8.15 då han och jag kör i varsin bil ner till Klågerups bilverkstad, lämnar Subarun, kör tillbaka till Vismarlöv där han byter till husbilen som han kör med till jobbet i Lund.

Dagtid - Barnen är i skolan och gör förhoppningsvis det de ska. Lisa har fiollektion 12.20 direkt efter att hon ätit upp skollunchen. Jag är hemma med Murre och städningen och tvätten fram till 15 då jag ska börja jobba. Hela tiden har jag mobiltelefonen så jag hör den eftersom jag väntar på att bilverkstan ska ringa och säga att Subarun är klar. Då ska jag cykla ner till Klågerup, hämta den, hänga på cykeln och köra hem, eller till jobbet om det är dags för det. De ringer inte. Låter tvättmaskinen jobba så att den nästan glöder eftersom alla lakan behöver tvättas + allt det andra (och då måste man liksom kasta sig över tvättmaskinen när den centrifugerat klart för att slänga in nästa tvätt. Ingen tid går till spillo. Murre får hålla benen i kors och anpassa sig efter tvättmaskinens krav) (fast vi hinner förstås ändå en skogsrunda under ett långt tvättprogram)

Eftermiddag - 14.45: jag ger upp om Subarun, kör Volvon till jobbet. Har med mig Lisas gympapåse och extra mellis eftersom hon nu efter en timmes väntetid på skolan ska på cheerleading. Träffar Lisa i biblioteket, hon äter mellis, byter om, går till gympasalen, bär med sig fiolen, noterna, ombyteskläder, skolväskan, mobilen, läxorna och glasögonen. Håkan slutar jobbet 15.45, kör via Vismarlövs bagarstuga för att hämta fikabröd till cirka 75 personer, har också svängt förbi Willys för att köpa vaniljsås. Därefter kör han hem till Vismarlöv där Erik under tiden har kommit hem med skolbussen och Murre hämtats hem till sig. Håkan lagar mat till Erik, kör därefter husbilen till skolan och hämtar Lisa 17.15 efter cheerleadingen, kör via McDonalds i Malmö för att köpa middag till Lisa. Lisa äter middag i husbilen på väg mot Vellinge. I Vellinge lämnar Håkan Lisa på Kulturskolan vid 18 där hon ska öva med symfoniorkestern hela kvällen. Fiolen och noterna är fortfarande med, dock glömmer hon skolväskan (med glasögon och mobil) i husbilen. (och tyvärr glömde H att köpa biljetter till konserten som symfoniorkestern övar till, vilket skulle göras idag om man ville vara säker på att få några)

Ja, nu har eftermiddagen övergått i kväll... och Håkan kör husbilen till Malmö för att vara med på Malmö OKs årsmöte och bjuda på fikabröd och vaniljsås, blir kvar där till 22-tiden. Jag ringer bilverkstaden och får veta att bilen nu går att hämta - men vi är liksom inte på plats att göra det så den får stå kvar tills tisdag. Passar på att kolla om de samtidigt kan göra service på den förutom det vi lämnade in den för. Jo, det går bra. Den kanske är färdig vid 17 på tisdag. Jag jobbar vidare till 19, lämnar biblioteket, kör till Vellinge, lyckas efter diverse om och men hitta Kulturskolans nya lokaler där jag inte varit innan och det är en löjligt mörk novemberkväll, lyckas hitta symfoniorkestern och en kisande Lisa (glömde ju glasögonen...), väntar tills 20.00 då de är klara, kör hem, hämtar in posten på vägen, får äntligen äta middag vid 21-tiden. Läser för barnen 21.30 - 22.00. Då är det redan alldeles för sent på kvällen egentligen och de borde ha sovit. Kommer på att lakanen ju var tvättade allihop och att alltså sängarna behöver renbäddas, alla fyra. Lisa bäddar sin egen, hon har det till läxa i hemkunskapen (de har en lång lista på grejer som ska göras hemma under en period), och det tar ju extra tid förstås. 22.15 ligger barnen i sängarna och Lisa meddelar glatt att hon i läxa tills i morgon behöver kunna sin strof utantill ur en dikt som hon ska läsa upp i skolans adventsfirande på fredag. 22.30 går jag igenom barnens skolväskor, hittar dikten, glasögonen, mobilen, samt dagens läxa som är engelska glosor, parkerar glosor + dikt på matbordet till frukosten. Lisa får intensivläsa dikt och glosor till frukost (fast nu har vi nog tjuvstartat på nästa dag...).
23.00. Barnen sover. Håkan sitter med datorspel och en whisky. Jag bäddar rent min egen säng. Somnar som en gris, ovanligt tidigt för att vara mig (men gick å andra sidan och la mig 01.00 på söndagkvällen...). Subarun sover i en främmande verkstad och längtar hem.

Detta är en helt vanlig dag, och dessutom lite lyxig eftersom jag bara jobbar fyra timmar på måndagar (15-19). Det som ställde till det lite var att vi lämnade in ena bilen på verkstaden och inte visste när den skulle hämtas. Andra dagar i veckan kan vara ännu mer hårdbokade. Så är det att ha barn som har kvällsaktiviteter + att man har kvällsaktiviteter själv + att vi bor på landet och måste köra bil överallt. Det finns de som har det värre - tänk alla som måste pussla ihop det här med affärsresor också!

7 kommentarer:

  1. Här gäller det att vara välplanerad och ha god framförhållning som det heter.Jag är full av beundran för att du ändå orkar med högläsningen en sån här dag. Och så aja baja till skolan, inte läxa från en dag till nästa,det är inte riktigt schysst det! Maman

    SvaraRadera
    Svar
    1. Högläsningen får inte hoppas över! Hellre det än läxläsning (fy mig...). Och jag tror iofs att Lisa skrev in glosorna redan förra veckan i glosboken men att jag inte läste igenom läxboken förrän nu. Det är liksom inte så att hon planerar in sitt läxläsande själv utan det inträffar när mamma säger till.

      Radera
  2. Det är detta vi saknar sedan när den tiden är förbi, säger se som vet!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tänk att man alltid längtar efter det man inte har!

      Radera
  3. Huga, jag hsr allt det där långt framför mig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Och när du har det kanske jag sitter med den tickande moraklockan i bakgrunden och På spåret på TV och undrar varför barnen aldrig ringer numera...

      Radera
    2. Well, inte så långt... Fast På spåret tittsr jag redan på!

      Radera