Tillbaka till vardagen. I dagens post fanns värsta sortens fönsterkuvert. Från Folktandvården. Och det stod inte "till målsman för..." i fönstret heller, nej det var till mig. Dagens årliga ångeststund närmar sig för det var kallelse till undersökning av mina tänder.
Jag är 45 och tycker fortfarande det är obehagligt att gå till tandläkaren. Fånigt, men så är det. När jag var liten var jag skräckslagen. Jag har jättefina tänder även nu i vuxen ålder. Nästan aldrig hål och tillhör riskgrupp 1 dvs att jag betalar 52:50 i månaden i friskvårdsavtal och sedan aldrig behöver betala mina undersökningar eller behandlingar.
Det spelar ingen roll - jag hatar ändå att ligga i den där stolen och höra den där eländiga kroken kratsa runt i min mun. Och KÄNNA den. Och fara i taket när det ilar i tandhalsarna.
Usch, nu har jag nästan blivit skakis bara av att skriva om eländet.
Men det ÄR ju ett av de värsta ljuden. Det där metallkrafsandet...
SvaraRaderaGaaaaahhh.....!
RaderaStackars dig! Barndomens skräckupplevelser har etsat sig fast i dig. Jag kommer så väl ihåg när du fick dina skadade framtänder (de var halvt avslagna mot en trottoarkant)utdragna. Du var stum av chock en halv dag efteråt. Det måste vara orsaken till din rädsla för du hade ju inga hål förrän i vuxen ålder. Maman
SvaraRaderaJa, och så det att jag drog ut fyra permanenta tänder som tonåring eller nåt för att det var för trångt i munnen annars. Det knakar rätt bra när de rötterna ska dras loss...
RaderaJa, just det, det hade jag glömt! Där har jag bara obehagliga minnen från min egen upplevelse i ungefär samma ålder, fyra friska tänder bort p gr av för trång munhåla. Ett släktdrag...
SvaraRaderauuuuhhh! tacksam för att jag slapp det släktdraget (hahaha;))/Ida
SvaraRaderaMen du kanske har begåvats med samma vackra lilltår som mig, min son och min mor??
RaderaVa? Vad har ni för lilltår?
RaderaDe liknar små mjölfyllda ballonger än tår, faktiskt. Och nageln, som är nästintill obefintlig, är liksom vriden åt sidan. Att måla tånaglarna med nagellack och stoltsera i sandeletter (eller vad fina sandaler nu heter) har liksom aldrig varit min grej. Det får mer bli den foträta stilen.
RaderaAck,dessa söta små lilltår!
SvaraRadera