Sådärja.
Jag brukar hota mina krukväxter med att åka i soptunnan om de inte sköter sig. Men idag var jag brutalare än jag brukar och lät inte bara de sedan länge förbrukade julstjärnorna och de trista små pelargonerna som aldrig tog sig efter förra årets nedklippning åka. Nej, nu fick allihop göra varandra sällskap till kärlet för trädgårdsavfall. Varenda en.
(utom en nedklippt orkidé som malligt står i ett köksfönster och skryter om att den "kommer att blomma i vinter igen, för det brukar den göra". Och jag tror den.)
(och, ja just det ja, en stor grej som står i en kruka på golvet och själv tror att den kommer att överleva både oss och huset)
De har länge varit en sorgesam syn i våra fönster: diverse avlövade hibiskusar, förträade julkaktusar, sjukdomsangripna spretiga saker och andra växter som sett allmänt sura ut eftersom deras rötter inte fått plats och kunnat suga upp vattnet på rätt sätt. För att inte tala om blommorna i bägge barnens rum som aldrig, aldrig någonsin, lever mer än max ett år. Jag vet inte varför.
Visst - jag hade kunnat engagera mig och behandlat ohyra, planterat om, beskurit, gullat, övertalat... men jag bara pallade inte. Det finns annat att hitta på här i världen. Mil att springa. Böcker att läsa. Sömn att sova.
Och ska krukväxterna kastas så är det väl nu, när det ändå är jobbigt att få dem att överleva när vi kör bort på semestrar och sånt?
Klart det blir dyrt att köpa nya krukväxter överallt - men jag får väl ta ett rum i taget.
Och vi har blommor och gröna saker i trädgården att titta på så länge.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar