Viktigt och stort: Gymnasievalet

Då så. Då var sonens ansökan till gymnasiet bekräftad, utskriven, underskriven och klar. Dags nu att börja hålla tummarna för att han verkligen kommer in på sitt förstahandsval (men det gör han nog).

Vad det blev? Han väljer teknikprogrammet, inriktning teknikvetenskap. Han vill läsa matte, och han vill läsa fysik, och han vill förstå varför ljuset studsar tillbaka från en spegelyta och varför atomer bär sig åt som de gör. Och så himla glad jag är för att han har kommit fram till det!

Även om det är hans eget val så har vi förstås diskuterat gymnasievalet mycket här hemma. Rådet vi gav honom var detta: se till att välja något som du kan göra mycket av sedan. Något som ger många valmöjligheter, som gör att du kan ändra dig och ändra dig igen - men som ändå mest innehåller de ämnen du nu gillar mest och är duktig på i skolan.

De feta gymnasiekatalogerna kom, vi studerade många-val-utbildningarna och sedan tog han hela högen med papper och kataloger, gick upp på sitt rum och stängde in sig. Samhällsprogrammet? Naturvetenskapsprogrammet? Teknikprogrammet? Ekonomiprogrammet? (några yrkesförberedande utbildningar var han inte sugen på) Ha mycket matte? Vill jag läsa samhällsorienterande ämnen? Orkar jag läsa biologi? Var finns det mycket engelska? Vad händer egentligen på tredje året? Vad är ens CAD?? Vill jag sitta och programmera? Vill jag fördjupa mig i historia??? Vad vill jag göra?? Vad kan jag? Vad orkar jag??? Vad är så intressant att jag vill hålla på med det i tre år och kanske hela livet??

Teknikprogrammet blev det alltså, och inriktningen med mest matte och fysik ("nä, jag vill inte sitta och rita hus eller designa, och jag gillar att spela datorspel men tror inte det är så kul att göra dem. Inte egentligen."). Och eftersom den inriktningen inte finns mer än på två skolor här i städerna omkring så var det där skolväljandet inte längre så svårt. Han besökte Polhemskolan i Lund, och han besökte Pauliskolan i Malmö, och så valde han Polhem i första hand.

Klart. Skönt! Yej!

(sen kan vi väl diskutera hela herregud-när-blev-min-son-såhär-stor??-grejen en annan gång?)