Bara låt mig vara, och säg till när allt är klart

Vi ska alltså ansluta vårt hus till kommunalt VA, och som jag skrev för ett tag sedan är detta stoff till mardrömmar och oro för många nätter och dagar för en sådan som mig.

Idag hade jag besök av en rörläggare som skulle titta på huset och tomten och alltihop och göra en bedömning av arbetet. Jag var ohyggligt nervös bara av en sådan sak som detta besök. Vad skulle han säga? Skulle han på hantverkarvis dra in luft mellan tänderna och muttra om "det blir dyrt det här...".
Rörläggarfirman ska alltså mot en viss modest betalning göra de delar av arbetet som är vårt ansvar. Kommunen gräver fram till tomtgränsen. Sedan ska avloppspump till, anslutningar göras och framför allt ska de där rören för vatten in i huset dras någonstans, anslutas och krånglas med. Eventuellt ska vi också, när vi ändå håller på och krånglar, byta ut vår elpanna från 1970-talet. Med "modest betalning" antyder jag härmed att nä, jag vet inte hur dyrt det blir än, och vill nog egentligen inte veta.

För rörläggaren (som i och för sig var mycket trevlig, men också mycket ärlig) bekräftade det vi redan trodde - det finns ingen plats att dra rören för färskvattnet på vår tomt så att de ansluter där gamla vattenledningen går in i huset. Inte heller går det att dra dem under huset, vilket var det rosenröda förslaget från firman som projekterade åt kommunen. Rören måste gå igenom uterummet, eller rättare sagt ner i marken som finns under uterummets gjutna golv som i sin tur ligger på plattor på ännu mer betong. Vilket innebär att uterummet måste totalförstöras en tid för att kanske så småningom stiga ur askan likt en fågel Fenix, med nytt golv och nya rör långt under sig.

Vad den ärlige rörläggaren också sade var att "häcken ryker, plattgången får läggas om, allt kommer att vara rätt uppochner ett tag och det var väldigt vilken liten tomt ni har och vad husen ligger tätt?"

Gah! Det är nu jag går och lägger mig i sängen, under täcket, i fosterställning. Kommer fram i oktober igen. Kanske.

En enda liten ljuspunkt, dock: förvisso ska hela jämra trädgården på framsidan grävas upp och uterummet demoleras - men den där rabatten på framsidan av huset där jag precis satt så väldigt många nya påskliljelökar? Vattnet kan alltså inte gå in där, så just den rabatten ska lämnas ifred. Jag får väl gå och ställa mig framför den och njuta, och låtsas som att det som finns bakom min rygg (ni vet, halshuggna häcken och våldtagna gräsmattan, jorden, leran och smutsen) inte finns.