Det är bara det att det där brevet består av väldigt många allvarliga dokument. Mycket detaljerade. Fulla med ord som vattentryck, rensbrunn, backventil, förbindelsepunkt och vattenmätarkonsol. "Kostnad" är också ett ord som förekommer på flera ställen, i kombination med många siffror och nollor. Och så finns det en ritning. Bara ritningen gör att jag känner mig djupt tacksam att jag jobbar som bibliotekarie och inget annat. Jag har liksom lättare att ta till mig en kapitelbok om vita shetlandsponnyer än något sånt där detaljerat och rakt ritat.
Ja, ja, det är säkert en bra sak detta, med anslutning och VA och det hela. Men jag skjuter det ifrån mig lite ännu. Orkar inte ta tag i det förrän jullovet är över. Då ska jag ringa någon som jobbar med sånt här och som får översätta de här dokumenten till språk som jag begriper. I och för sig kan jag redan förutsäga översättningen. Den lyder ungefär så här:
"Oro. Jobbigt. Dyrt. Jaga hantverkarmänniskor. Krypa inför bankmänniskor. Smutsigt. Omständigt. Människor som kommer att berätta saker för mig jag inte begriper. Dyrt. Djupa hål i gräsmattan. Förstörda rabatter. Telefonsamtal. Ännu fler telefonsamtal. Svordomar. Störd nattsömn. Oro. Läckage där det "inte skulle vara någon som helst fara för läckage". Ännu fler telefonsamtal. Gräl. Ännu fler svordomar. Möjligen till hösten en känsla av 'äntligen är det skitet avklarat'. BEKYMMER."
Ibland känner jag bara för att krypa ner i sängen, dra upp täcket över öronen och slippa vara vuxen ett tag. Just nu är verkligen ett sånt tillfälle.
Åh, vad det är skönt att bo i en ny och fin hyreslägenhet! (Fl´åt, det kanske inte var rätt läge att yttra något sådant...) (M)
SvaraRaderaDet är vid sådana här tillfällen jag gärna hade bott i lägenhet. Fast sen när det börjar bli vår och skönt ute så känns det ändå fint att ha hus.
SvaraRadera