Vad man kan få se på Klågerupskolans parkering, lunchtid en regnig och kall januaridag

Sak man kan få se om man går ut från Klågerupskolans bibliotek en regnig, kall och blåsig januaridag, mitt på dagen:

En grupp killar i nian som utan ytterjackor (några i bara t-shirt...) huttrande springer över hela skolgården, bort mot parkeringen.

Lite undrar man då vad det är som är så viktigt att de trotsar regn och kyla och springer ut hojtandes som om det vore en fin majdag?

Svaret fås när man når parkeringen och ser hela skocken killar stå samlade runt en skinande röd och alldeles tydligt nyfådd epa-traktor. Motorhuven är uppfälld. Ägaren står och förevisar strålande underverket. Förarhytten är fylld med beundrande bängliga kroppar. Regnet är glömt, kylan också. Här lyser ha-begäret ur många ögon. Tänk - en egen epa-traktor! Att själv få köra något som ju alldeles nästan är en bil! Då känns moppen genast som blaha-blaha.

Jag är säkert fördomsfull, men: när jag ser något sådant så känns det verkligen att vi bor på landet. Eller?