Svaren på alla frågor - fråga en femtonåring!

Hade en längre diskussion med min son idag (vid frukostbordet, förstås). Han har börjat bekymra sig en hel del för världen och dess befolkning, framtiden och säkerhet och livet och andra diverse hyfsat stora frågor.

Det som bekymrar honom är att det känns så vanskligt att bara ha ett ställe att bo på. Att vi liksom bara har Jorden, utan någon som helst vettig back-up. "Tänk, det behövs bara att någon stor asteroid krockar med oss så är det slut. Och det finns många asteroider i rymden, mamma, tänk på det. Eller att det smälls någon stor atombomb och blir atombombskrig. Då är det slut med allting."

Så vad han vill är att "de skyndar sig lite med att åka till rymden och kolonisera andra planeter". För då har vi andra ställen att bo på. Samt att vi då dessutom kan gräva upp lite värdefulla metaller på de där andra planeterna som kan vara bra att ha för oss här på jorden. Eller hemföra lite Helium3 som är en schysst energikälla.

Inte nog med att dessa planeter då blir en bra back-up. Det hela löser dessutom överbefolkningshotet här på jorden. Och hotet från krig: "då gör man helt enkelt så att alla som tillhör en religion får bo på en planet, alla som har en viss politisk åsikt får bo på en planet, och så vidare".

Jag funderade lite över hur vi har uppfostrat honom egentligen, när han har så svart-vita lösningar på alla problem och tycker att alla är dumma när de inte fattar hur lätt allting faktiskt kan lösas, men kom fram till att det är ganska typiskt femtonåringstänk, det där. Fast jag kunde förstås inte låta bli att argumentera emot honom - det är rätt kul. Hur gör till exempel människor som är kristna (och borde bo på kristen-planeten) och samtidigt har en radikal vänster-politisk hemvist (som ju har en egen planet...)? Eller, om de konverterar till en annan religion? (meh! då flyttar de ju förstås till den planeten, mamma!) Eller om de (hu!) blir kära i någon som har en motsatt politisk åsikt eller tillhör en annan religion?

Och så kvarstår den största frågan av alla: om man nu skeppar iväg alla med specifika religioner och politiska åsikter till respektive planet, och låter ganska stora mängder människor åka till planeter rika på metaller för lite lukrativt gruvarbete? Vilka är det då som ska bo kvar här på Jorden? Och liksom få njuta av freden, de stora ytorna och välfärden?

Det kändes lite underförstått att han själv skulle vara en av dem. Att Någon Annan skulle flytta iväg. Vem mer än han skulle få bo kvar, då? Alla vi ateister?

Intressant. Under tiden vi funderar på detta så jobbar vi vidare med killens uppfostran.

För vissa...

För andra...