Ett frukt-ansvärt erkännande

På The Oatmeal (för övrigt en sida där jag brukar hitta många roliga saker...) hittade jag den här serien om frukt:

"My relationship with fruit"

Precis! så där är det hemma hos oss också. Vi är riktigt urusla på att äta frukt. Jag köper hem frukt när jag veckohandlar. Vi lägger upp det vackert och aptitretande i en stor glasskål i köket. Och så när det är dags att veckohandla nästa gång så får jag slänga ungefär hälften av det jag köpte förra veckan.

Vilket slöseri! Och vi borde verkligen skärpa oss. Borde. För alla vet ju att frukt är bästa mellanmålet och yada-yada bla bla... men det är ytterst sällan någon av oss drabbas av det oemotståndliga begäret efter ett äpple.

Och bananer? Jag tycker väldigt mycket om bananer. Den dagen vi köper dem. Möjligen dagen därpå. Sedan blir de mogna och brunprickiga och jag mår illa bara av att känna lukten av dem.

Barnen är något duktigare än jag - det händer faktiskt att de tar någon frukt till sitt mellanmål (som annars är mackor). Men jag får verkligen tvinga i mig någon frukt då och då bara för att jag känner att jag måste.

Och visst - jag kan nu höra alla era argument: "jamen frukt som är så gott...", "varför gör du inte en god fruktsallad?", "skiva ner lite frukt i flingorna", "gör en smoothie". Jodå. Vi gör det. Typ en gång om året. Vi borde göra alla dessa smarta och nyttiga saker oftare, men vi gör det inte.

Och så ligger frukten där och mjuknar och blir brun och luktar äckligt och drar till sig bananflugor. Bluöörghh....!