måndag 2 december 2013

En sanningsenlig redogörelse

Jag läste nyligen i tidningen att man ska vara försiktig med sina statusuppdateringar på Facebook, Twitter etc. Att om man bara skriver glada käcka statusuppdateringar om hur bra allting är och om hur duktiga saker man gör så visar det en överdrivet positiv bild av en själv. Nästan psykotisk. Fina namn som narcissim och machiavellism nämndes i den där artikeln.

Så därför tvekade jag lite  att skriva det här blogginlägget som var tänkt att handla om helgen som gick. Den var nämligen fylld av idylliska familjesammankomster och slå-sig-för-bröstet-duktigheter och bra saker som hänt. Men nu skriver jag det, och bara för att ni ska förstå att jag inte är narcissistisk eller psykotisk eller så, så skriver jag in något litet som liksom punkterar den där första fina bilden av hur det hela verkade vara. Alltså:

Modern och fadern i huset (jag och Håkan alltså, för att förtydliga) hade i god tid under stort samförstånd och med stor fantasi köpt in 48 små, pedagogiska och roliga saker för en överkomlig peng. På fredagskvällen efter maten satte de sig under många lyckliga fniss och ivrigt slog de in alla 48 små paket till barnens adventskalendrar. Barnen var inlåsta på övervåningen men tindrade ändå förväntansfullt med ögonen.

(onsdag: Håkan - vi måste köpa de där j-la adventskalenderpresenterna. - Ja, jag vet. - Burlöv centrum, idag, direkt efter jobb? Powershopping...thank god for T*G*R
fredag, efter den slafsiga pizzamiddagen: OK - vi hinner inte med paketen imorgon. Det får bli nu. - Ikväll? Det är ju fredag? Stöööön. "prassel prassel krafs klipp stön knyta knyta" - jamen kan du inte anstränga dig LITE i alla fall? Byta pappersmönster på några av paketen? - Palla! Skitet håller ju ihop i alla fall och ungarna sliter bara upp dem ändå *ännu mer prassel och knytande och stönande* -Hur långt har du hunnit? - Tretton. Och du? -Fjorton. Haha, jag leder! - Som om det spelar någon roll...)


Lördag förmiddag: Den goda husmodern sätter med glatt humör igång med att baka lussekatter. I bakgrunden hörs stilla julmusik. Dofterna sprider sig från köket till resten av huset. Alla tindrar med ögonen och får julstämning.

(Meh! Mamma! Kan du inte låta bli att ha russin i dem? -Nej! -Jamen det är ju bara du som gillar russin. -Ja, men det ska vara russin i lussekatter. Punkt. Ni får väl pilla ur dem då. Det är jag som bestämmer. - Kan du sänka den där julmusiken? Jag kan inte höra stridsvagnarna i datorspelet? -Nej! Det ska vara så här högt! -Mamma - var hittar du alla dessa mystiska jullåtar? David Hasselhoff - vad är det för skit? - Käft! Tindra!!)

Den fiffiga bokbloggaren i familjen, hon med huvudet på skaft och ögonen öppna för möjligheter, lägger upp ett foto på facebook från när hon handlade på ICA Maxi och hittade oväntade ting på hyllan för mensskydd. Redaktören på LitteraturMagazinet hör omgående av sig och vill lägga upp bilden på min blogg. På två timmar har bilden fått nästan 400 likes. Fifteen minutes of fame i dagens socialmediavärld. Den fiffiga bokbloggaren går runt och är nöjd resten av helgen.

(Jo, men det är faktiskt sant. Dock hade bilden inte ett skit med böcker att göra. Eller ens med läsning. Men såna smällar får man ju ta om man vill bli berömd.)

Söndag förmiddag. Modern och dottern åker till Burlöv Centrum för att under stort samförstånd inhandla en klänning till dottern som hon kan ha på sig när det är dags för årets konserter med musikskolan och sånt där.

(Men Lisa - du behöver inte en ny klänning. Kan du inte bara ta de svarta tajtsen med en svart kofta, svarta shortsen och ett vitt linne? Och ett rött sidenband i flätan? (det ska vara svart-vitt-rött i outfiten för konserterna) - Meh! Mamma! De svarta shortsen har jag vuxit ur för eeeevigheter sen! och jag HAR faktiskt bara två LILA klänningar. Och vi MÅSTE ha svart-vitt-rött på oss. - Vadå? Får ni inte spela annars? - Det är faktiskt VIKTIGT.)

Söndag middag. En vacker klänning är inhandlad. Nu är det dags för den härliga stund på året när adventsljusstakarna ska plockas fram och novembers ogenomträngliga mörker ska lysas upp av julens vackra ljus.

(Håkan! Det är nästan ingen av ljusstakarna som funkar. - Men byt lampor på dem då? - Det är jobbigt. Man vet inte vilken lampa som ska bytas. Fixa! - Håkan! Var är alla förlängningssladdar och förgreningsdosor? Har du tagit dem, eller? - Nej, det har jag inte. - Men de är ju inte här! De kan ju inte bara försvinna! Varför är det så här varenda år? Jag hatar de här jämrans sladdarna. - Den här ljusstaken funkar hur bra som helst. - Gjorde den ju inte! - Du måste trycka på knappen där. - Men det gjorde jag ju, fattar du väl. Den funkade inte när jag provade.)

Med hela huset upptänt av vackra ljusstakar och en upplyst snöflingeljuskedja i uterummet åkte den förnöjda modern i huset iväg på ännu ett nyttigt Friskis & Svettispass för att öka kondition och välbefinnande. Eftersom hon dessutom varit ute lördagen och sprungit en bra runda kände hon sig extra nöjd med sig själv.

(Men Lisa! Är du nu säker på att du inte ska med och gympa? - Ja! har jag ju sagt! Sluta tjata! jag VILL inte med)

Söndag kväll. Hela familjen samlas runt köksbordet. Tända ljus, nersläckt i övrigt (förutom de vackra adentsljusstakarna förstås). Traditionsenlig adventsfika med te, varm choklad, nybakade lussekatter (med russin) och pepparkakor. Låg stämningsfull julmusik i bakgrunden.

(Det sista är faktiskt helt sant.)

Psykopat? Jag?


9 kommentarer:

  1. Äntligen kommer sanningen fram?? Äntligen bloggar hon?? Äntligen har de bakat lussekatter???

    SvaraRadera
  2. Jag gick förbi TGR i fredags och av någon konstig anledning tänkte jag på dig och Håkan, det var någonting med er och TGR. Nu kom jag på vad det var, naturligtvis var det så att mitt undermedvetna påminde mig om att nu, nu har ni inhandlat 48 saker där och nu, nu sitter ni strax kärleksfyllt med tända ljus, julmusik och mysmys och slår in 48 paket i godan ro. (M)

    SvaraRadera
  3. Vi har det så infernaliskt mysigt att vibrationerna av det känns ända upp till Kalmar, alltså?

    SvaraRadera
  4. Ja, så måste det vara. (M)

    SvaraRadera
  5. Vi ägnade stor del av helgen åt att torka tvätta och våndas. Hade gärna bytt med dig!

    SvaraRadera
  6. Torka tvätta och våndas låter som kräksjuka? :(

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo. Vi har slutat torka och tvätta, men våndas fortfarande lite. Känns osannolikt att jag och maken skulle klarar oss...

      Radera
  7. Stackare er! Hoppas ni klarar er ändå!

    SvaraRadera