Jag är inne i en ovanligt sur period. Det är mörkret som gör det. Och alla måsten. Jo, visst kan jag njuta av en hel massa saker kring jul, det kan jag. Och jag ser oerhört mycket fram emot julledigheten. Men dagarna som är kvar nu innan är så sega och mörka och jobbiga och jag är så gnällig, så gnällig, så gnällig.
Och mindre än någonsin säger jag "godmorgon". Jag säger aldrig godmorgon. (möjligen, eventuellt som "fånga-uppmärksamheten-var-tysta-för-nu-börjar-vi" inledning när jag har tidiga bokprat för klasser)
Vad är "godmorgon" för ett himla dumt uttryck?? Egentligen? För mig är en morgon aldrig god. Jag är trött, det är stressigt med morgonrutinerna, mitt humör är sämre än sämst innan klockan tio. Och då är morgonen INTE "god".
Hurtfriskt ska det uttalas också, eländet. "Godmorgon!!" med solsken i blick och ett leende på läpparna.
Gah!
Undantag är förstås helgerna, men då är det å andra sidan ingen som hurtfriskt ska flöjta ut något "godmorgon" för då är vi hemma i trygga Vismarlöv där vi alla är nattmänniskor och där dagen börjar tidigast tio på förmiddagen.
Så när folk hurtfriskar loss med sitt "Godmorgon!!" så svara jag alltid bara "Hej." Ingen falsk marknadsföring för min del.
Tja, vad säger man mer än att du är dig lik, och sådan har du dessutom varit i hela ditt liv...
SvaraRaderaKramar från din morgonpigga mamma
"Jag hade en svår barndom. Min mor var av den jobbigt morgonpigga sorten."
SvaraRaderaMen på kvällarna fick du vara ifred, eller?
SvaraRaderaKvällströtta mamman
Du instämmer alltså inte med uttrycket "morgonstund har guld i mun"?.
SvaraRaderaAbsolut inte. Det får skrivas om till ungefär "egen nattstund är guld värd".
SvaraRadera