Ett kylskåp i hundstorlek, tack.

Vi har en fluffig och stor ansamling av vit päls som ligger i uterummet. Ibland öppnas det ett par svarta ögon i den där pälsansamlingen och kollar vad vi håller på med. Ibland viftas det matt ett par tag med svansen i vår riktning.

Här ligger han och drömmer om sköna vita snödrivor

Vi passar alltså Murre. Ända från i gårkväll tills på söndag ska han bo hos oss. Barnen är helt lyckliga.
Men han är liksom inte riktigt sitt vanliga jag som hoppar till av lycka när kopplet rasslas. Han vilar mest. Försöker hitta platser där det är djupare skugga och svalare golv än någon annanstans. Golvet i garaget är rätt bra. Så långt in i trädgårdshäcken han lyckas kravla är också rätt bra. Han är så varm i all sin fluffiga vita päls. Åh, här går vi människor i så lite kläder vi bara kan och suckar över hur varmt det är och hur jobbigt allt är - så ligger han där i sin extratjocka päls och kan inte klä av sig. Man får lite perspektiv på sin egen svettiga tillvaro.