Bilkörarlördag och vandringssöndag

Så gick en helg. Fort som attan, som vanligt. Lördagen försvann i en längre massor-av-ärenden-plus-att-det-skulle-övningsköras-så-två-flugor-i-en-smäll-köra-bil-runda. Jag och sonen körde alltså till rafflande ställen som ICA-nära i Bara för att hämta ut en låda te jag beställt från Danmark (nä, inte bara jag, vi är flera stycken på jobbet som köpt tillsammans)(särskilt gott te vi drack när vi var där för några veckor sedan), och för att köpa oss minst varsin Harry Boy och vara med och vinna sisådär 120 miljoner. Det ville tydligen resten av svenska folket också göra. Samtidigt. ATGs system hade brakat ihop och pekade finger åt oss och vi fick inte spela alls.

Nähä. Vi körde till nästa spännande ställe: Malmö stadsbibliotek. Eftersom hon som jobbar som bibliotekarie dagarna i ända behövde lämna tillbaka en bok på ett annat bibliotek än det hon jobbar på, samt hämta ut en reserverad bok hon absolut inte behövde lägga till högarna som redan ligger där hemma. Och eftersom den boken är första i en serie om fyra, och de andra tre också fanns inne så.... lånade hon förstås alla fyra böckerna. Som man gör.

Bilen gick vidare, nu till Lund eftersom det var det där med övningskörandet som var rätt viktigt och motorvägar behöver tränas. I Lund uppsöktes en frisör, av typen sticka-in-huvudet-för-att-kolla-efter-drop-in-tider. Det var inte jag som skulle klippa mig. Det var sonen. Frisyr är inte det viktigaste här i livet:
- Hur vill du ha det klippt?
- Tja... ungefär som det är nu fast kortare.
- OK. Ungefär hälften?
- Nja, kanske lite mer än hälften.
- OK.

(jag lovar - det var allt som yttrades mellan frisör och kund som sedan blev korthårigare, glad och nöjd)

Sedan inträffade i rask följd 2 x kladdkaka på Ebbas skafferi, mathandling på ICA maxi, ryggbiffsmiddag och en överdos Candycrush varpå vi helt plötsligt befinner oss i Snogeholm och det är söndag förmiddag klockan 11. Regnet regnar. November novembrar. Och Håkan och Carolina ger sig självklart ut på vandring, för det är väl det man gör när det är en regnig novembersöndag? Japp. Särskilt om man bestämt vandrarträff med två andra som också har fattat det här med bra skor och regnkläder.

Regnet lugnade sig, och vi kunde vandra nästan hela den gula slingan (ca 14 av de 16 km) innan det började bli mörkt. Och jag förlät nästan november för allt, eftersom skogen var så full av gult och brunt och grönt, och luften var så full av syre att den borde tappas upp på flaska och tas hem, och vägarna och stigarna var så fulla av löv att det var som att gå på bomull. Jo, det är klart att vissa av utsikterna hade varit finare med hög blå himmel och bättre sikt (ängarna, sjöarna), och visst var några av stigarna lite leriga och slippriga - men ändå: så mjuka färger? Och att se ut över en dimmig novembersjö är lite som att stå vid en blyertsteckning.

Kolla!