Jag fick ett mail igår kväll, från Håkan Nilsson som också är med i Malmö OK. Denne trevlige man kan inte bara orientera - nejdå, han är även duktig på husbilsliv (vår första husbil köpte vi förresten av honom och hans fru Kristina), däckhandel och hantering, fågelskådande, resande och reseberättelser, och så är han väldigt duktig på att fotografera människor.
Så mailet jag fick av honom igår hade bara en rubrik: "Flydda tider", och innehöll de här:
Tänk, va? Att dessa fantastiska barn som på de här bilderna ser ut som att de redan har kommit på meningen med livet och universum och allting och är lyckliga för det, att de är mina?
Och att de har blivit så vansinnigt mycket större nu? Tiden med "måste-ha-keps-om-man-ska-vistas-utomhus" och "håret-som-måste-borstas-och-sättas-upp-varje-dag" känns som det var typ förra veckan. Det är aldrig keps eller blommor i håret numera. Och meningen med livet är svår.
Tack igen, Håkan, för bilderna! Jag sparar ömt ned dem i min fantastiska samling med Håkan-bilder jag har och gläds åt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar