Tisdagslarm

Det här:
"Brandlarm! Brandlarm! Utrym lokalen! Samling vid staketet vid amfieteatern!" uttalat många, många mååååånga gånger av en bister, kvinnlig skånsk röst. Det är förstås en bra sak att brandlarmet och rösten och alltihop inklusive utrymning till det där "staketet vid amfieteatern" funkar. Ändå är det bara ett enda "neeeeej, inte NUUUU!" när jag hör det, och att höra en enda mening upprepas gång på gång på gång under kanske 30-40 minuters tid kan driva vem som helst till vansinne. Särskilt om man under den tiden står utomhus i januari och fryser.

Igår gick skolans brandlarm prick 12.00 - men igår behövde jag bara lyssna på bistra damen kanske tio gånger, sedan stängde hon av sig. Igår var det nämligen bara ett (förannonserat) test av själva brandlarmet i sig och inte någon brandövning. Bra - ändå hann adrenalinet och irritationen komma igång.

Men så har vi ju brandövningar på skolan, också, och då ska alla rusa ut och ställa sig i god ordning vid det där staketet, och personalen räkna in så att alla kommit ut och visa upp gröna skyltar och allt ska flyta smidigt och rätt och bra. Det gör det oftast, och vi får gå in efter kanske 10 min.

Det som är riktigt jobbigt är när brandlarmet går "på riktigt" - men är falskt. Det händer också då och då, och det är galet irriterande. Då handlar det alltså om att någon satt igång brandlarmet på pin kiv - och så får alla rusa ut. Och då måste alla stå kvar tills brandkåren har kommit, sökt av området som larmar, säkerställt att ingen brandhärd finns och vad de nu ska göra mer. Detta kostar tydligen 5500 kronor varje gång och stjäl tid, pengar och tålamod från alla inblandade. Utom möjligen den där som satte på brandlarmet och tycker att det här med att stå utomhus i januari utan ytterkläder i sisådär 40 minuter är roligare än allt annat man kan tänka sig under en skoldag.

Senast i fredags stod vi så ute i kylan och väntade, och väntade, och väntade. Det dröjde extra länge innan brandkåren kom till oss eftersom det några minuter tidigare hade gått ett larm inne i Landskrona om en storbrand i en industrilokal, och nu fick alltså resurser tas därifrån för att åka ut till skolan här och återigen konstatera falsklarm. Kanske tur att det "riktiga" larmet gick först - säkert finns det brandbilar och personal nog för flera situationer, men så onödigt att ha några ute på ett falsklarm när det verkligen brinner någon annanstans.

Sa jag galet irriterande?

Nå - man hinner spela många rundor candycrush när man står därute och väntar. Fast fingrarna blir ruskigt kalla, det blir de. Och det känns som att jag hade kunnat göra bättre saker ändå. Jag och alla de andra som stod där och frös.