När fem personer ska bli ett vi

Nu är jag strax på väg till min andra arbetsdag på nya jobbet i skolbibliotekariepoolen i Trelleborg, och ville bara komma med en kort rapport från den första dagen av mitt nya liv. Det var liksom sju år senast som jag bytte jobb så det är mycket att ta in, att fundera över och jubla över. Men grundkänslan är den här:

Det blir nog bra, det här.

Det kommer att ta tid, och någon rutinbestämd vardag har jag inte i sikte på mycket länge - men det är just det som är en del av det som är bra. Vi testar, vi gör nytt, vi utvärderar. Vi pratar med folk, vi visar på möjligheter - men vi har absolut inga "så här brukar vi alltid göra" och definitivt inga "men vi brukar inte göra så" än. Och det var precis den här känslan jag ville åt när jag tog det här jobbet. Känslan av att gå på ny mark.

Igår, då? Jag kom hem och var helt trött i huvudet som snurrade av alla nya namn, ansikten, koder, placeringar av nödutgångar, praktiska rutiner, nytt nytt nytt. Som det brukar vara på ett nytt jobb. Och visst skrev jag först att det var sju år sedan jag senast gick igenom det här - men dessförinnan har jag ju en gedigen erfarenhet av att komma ny till arbetsplatser (tänk alla Profficeuppdragen...). Och sällan har jag varit med om att blivit så väl omhändertagen som jag blev igår. Allt var liksom på plats. Dator, med inloggningar, nyckel, koder, säkerhetsgenomgång, bokad tid för att få en telefon, eget skåp... det kändes och märktes att jag och mina blivande kollegor var väntade, efterlängtade och förberedda för. Fantastiskt, faktiskt!

Och vi pratade och pratade. Och ska prata och prata idag. Det vi gör nu innan skolorna sätter igång är att få oss fem personer till ett vi.

Som sagt - det blir nog bra, det här.