I avdelningen vägmaskiner jag inte visste fanns har jag nu kommit till...

...den kombinerade lastbilen-slash-traktorn som mycket sakta kör längs med landsvägen och via en avancerad rörkonstruktion sprider ut en sträng med grus i gränsen mellan asfaltsbanan och själva diket.

Nämen helt ärligt - ni hade heller aldrig sett en sån maskin, va? Eller anat att den fanns? Fast det är klart - kollar man på alla vägar så är det banne mig en grussträng som ligger mellan asfalt och jorden. Och den måste väl fyllas på ibland? Jag är bara så HIMLA tacksam att det inte är just jag som måste jobba med att fylla på grus längs vägarnas gränser i otroligt sakta mak.

Precis som jag är lika tacksam att jag inte kör vägrensklippmaskinen eller vägreflexskrubbarmaskinen som jag skrev om här.

Eller tvätta-vita-strecken-maskinen som jag såg en annan gång.

För mig känns det så vansinnigt mycket roligare på jobbet om jag som idag har som uppgift att sätta ihop en tipslista på bra högläsning för en skola som vill bygga upp en egen bank av högläsningsböcker. (hurra!) Men vi är alla olika. Grussträngspåfyllartypen har säkert gott om funderartid på jobbet i alla fall.

För övrigt var det någon dryg vecka sedan jag siktade denna vägmaskin. Gruset har inte behagat stanna kvar i sin sträng, utan ligger utspritt i högar ute på vägbanan, i en nerförsbacke, i en krök, och känns rätt slirigt att köra i. Kanske grussträngspåfyllartypen funderade lite för mycket på annat på jobbet och inte koncentrerade sig som hen skulle?