Igår gjorde jag något mycket o-carolinskt: jag var och handlade kläder. Och inte nog med det - jag åkte inte hem igen utan att ha hittat något. Nej, jag handlade kläder. Faktiskt.
Det är en nystart att börja ett nytt jobb, med nya människor och nytt allting. Och mitt i allt det här nya har jag tydligen bestämt mig för att lägga gamla tråk-Carolina i jeans och hoodie alt. jeans och trist pikétröja på hyllan. Nu stegar Carolina fram i klänningar. I blommiga tights. I kjolar. I sköna kläder, och kläder att bli glad av. Och jag är glad! Livet är alldeles för kort för att inte ha blommiga ben om det nu är så att man känner för att ha blommiga ben. Och jag känner alldeles väldigt mycket för att ha blommiga ben just nu, tydligen. Och så har jag köpt en blommig datorväska också.
Så det jag köpte igår? Klänningar. Fyra stycken! Två koftor - en kort och en lång. Och så ja, en skjorta också. Jag handlade kläder! Till mig! Heja mig!
Hurra, vad kul! Ser fram emot att se den nya förvandlade Carolina på cirkeln nästa söndag!
SvaraRaderaBra gjort dottern min! Supersnygga blommiga leggings! (M)
SvaraRaderaFast jag har ännu inte trätt på mig något kulturtält och har virkade örhängen, Emelie :) :)
SvaraRaderaTack, mamma! Är lite inspirerad av dig och Ida, faktiskt.
*inte*... Jag har INTE virkade örhängen!!
SvaraRaderaNämen åh, vad stolt jag känner mig! Kan tillägga att jag hade "blommiga ben" redan 1967. Jag skulle på fest och hade sytt mig en blommig mammaklänning (du var på väg), och från resttyget klippte jag ut blommor och klistrade fast dessa på benen under nylonstrumpbyxorna. Det fanns inte blommiga strumpbyxor att köpa då och mina egenhändigt komponerade rönte många blickar, både roade och andra. (M)
SvaraRaderaPs Det gjorde ont att ta bort blommorna sen, så jag gjorde aldrig om det... Ds
Gränsen går nog vid att klistra fast blommorna på benen, tycker jag ;)
SvaraRaderaMen det blev snyggt, ursnyggt och ska man vara fin så får man lida pin...
SvaraRadera