fredag 14 mars 2014

Tangentbordsskriven text om svåra umbäranden

Sexorna har nationella prov under våren. Den här veckan i engelska. Det är olika delprov med läs- och hörförståelse och eget skrivande och pratande. Även om dottern är duktig i engelska så tycker hon att det är rätt jobbigt med de där nationella proven. Det är en del ståhej omkring som det normalt inte är med vanliga prov.

Men dagens delprov var tydligen det jobbigaste. Det börjades stöna över det redan i går kväll. Det värsta var inte att det var en uppsats på engelska som skulle skrivas. Inte heller det att man bara hade 45 minuter på sig. Inte ens det att det kunde vara svårt att komma på något att skriva om. Nä, det värsta, det allra värsta var det här:

De skulle skriva uppsatsen för hand.

"Amen mamma, fatta! För hand! Hur jobbigt är inte det!? På nationella provet i svenska fick vi använda datorerna till uppsatsen och det var myyyyycket lättare."

Mamman, som skrivit alla prov och omfattande tentor i hela sitt liv för hand har mycket svårt att uppamma det rätta medlidandet till just detta. ("bra, det låter som att ni behöver öva på handskrivande då")

"Men åååååhhhh...!!"

Dotterns morgonhumör blir inte bättre när storebror kommer nedhasande och ser ut som om han vore åttiotre år och dödssjuk. Det visar sig att han har feber, och alltså måste stanna hemma från skolan idag. (när detta konstaterats blir han så uppåt att han äter sin frukost med stor energi och gott humör. Man kanske skulle vara lite mer sjuk ibland, för att få energi till att vara frisk?)

 "Va?! Ska HAN få stanna HEMMA?? Fy vad orättviiiiist...."

Olika falla ödets lotter. Den ene sitter alltså i högönskelig välförmåga - fast med legitim feber - och tittar på TV idag. Den andre tvingas under svåra umbäranden skriva text för hand.

2 kommentarer: